You are currently browsing the monthly archive for October 2009.
Igår när nyheterna började på TV klockan 22:00 så tittade vi som vanligt på KARK4, vår favoritkanal av de 4 som vi har i Little Rock. I stället för att börja som vanligt i studion så var man direkt från 7:e gatan i Little Rock, den gata som både Karens och min arbetsplats ligger intill. En bil hade kört ner i en vägsänka och uppenbarligen hade inte föraren förstått hur högt vattnet stod. Det har regnat enormt mycket här i Arkansas detta året och man tror att det kommer att bli ett rekord sedan mätningar påbörjades för hundratals år sedan.
Enbart under gårdagen så fick vi 5,5 inches eller 140 mm regn här i Storstadsområdet och under hela året så är det redan ett rekord t.o.m Oktober, om det blir ett rekord för hela 2009 återstår att se men allt tyder på detta.
Nåväl, dramatiken började när KARK4:as reporter pratade till bilderna på bilen som satt fast i vattenmassorna i sänkan på 7:e gatan. Fyra gånger av fem, när jag inte kan svänga vänster utan att rödljuset slår om (det finns ingen grön vänsterpil på denna plats) på gatan utanför den myndighetsbyggnad där jag jobbar, så fortsätter jag i stället på 7:e gatan ner till nästa påfart till motorvägen. Jag passerar då den sänka där denna bilen satt fast.
Till att börja med var det inte lika dramatiskt som det skulle bli. I bilen som satt fast i vattenmassorna kunde man se föraren och någon passagerare skymta i bakgrunden. Detta var klockan 22:00 så det var mörkt och man såg inte så noga. KARK4 hade deras reporter och kamera på motsatta sidan av sänkan där bilen hade kört ner. En civil bil körde upp på sidan av sänkan där bilen som hade kört fast kom ifrån. En man kom ut från den bilen och började veckla ut rep som han hade i sin bil, uppenbarligen för att försöka dra upp den bil som satt fast i vattnet. Medan denna man meckade med sitt rep så såg vi hur bilen som satt fast i vattnet upp till halva vindrutan, började röra sig och sjunka ner väldigt snabbt i djupet. En person vevar ner rutan och stäcker sig ut. Bilen sjunker snabbt tills dess att endast taket skymtar ovanför vattenytan. Nu blir mannen med repen plötsligt medveten om hur illa situationen är och slänger allt, kastar sig i vattnet och simmar ut till bilen. Samtidigt rullar en brandbil upp och brandmän kommer med yxor, rusar ned i vattnet, krossar bilens rutor och sliter ut passagerarna, en mor och ett barn.
Vi sitter och ser detta i direktsändning och tappar förstås hakan. Helt otroligt dramatiskt var det och dessutom på en gata som jag oftast tar när jag åker hem.
Tänk vad tryggt Sverige är
Så börjar det dra ihop sig till Halloween. Denna amerikanska tradition som för några år sedan även gjorde sitt intåg i Sverige. Jag kommer ihåg hur störande jag tyckte det var när vuxna svenskar började spöka ut sig och gå på Halloween-parties utklädda till både det ena och det andra. Mest störande tyckte jag det var för att det kolliderade eller förväxlades med den enda helgdagen vi har på det andra halvåret i Sverige, Alla Helgons dag. Tycker att Alla Helgons dag alltid har varit en trevlig och lågmäld högtid då man minns de som försvunnit ur våra jordiska liv och tycker inte att den vulgära Halloween traditionen har något gott att tillföra i Sverige.
Nu lever jag ju i en annan kultur och får ju till viss del anpassa mig efter detta så på lördag kommer Karens systerdotters lilla dotter samt Karens systerdotters väninna med sina barn, hit till oss i Maumelle för att terrorisera våra rika grannar och tigga om godis så att det inte blir bus. Så värst mycket bus lär väl inte lilla Brooke vara kapabel till vid 1,5 års ålder, i alla fall inte för våra grannar.
Jag har faktiskt anpassat mig så mycket att jag köpte en pumpa i veckan och vill gärna karva till den till en traditionell ‘Jackolantern’ som vi ställer på uppfarten. Karen ville karva en ‘tax’ i stället så jag antar att jag får åka och köpa en till pumpa så att vi kan karva ut två stycken.
Ikväll när jag tog en kvällspromenad i våra kvarter passerade jag ett hus där jag tycker man helt har ‘gått överbord’ (jag vet att det är ett amerikanskt uttryck) med sin utsmyckning inför Halloween. I trädgården finns en uppblåsbar vagn med kusk och hästar. Kusken är förstås ‘döden’ som ser ut som han i ‘Sjunde inseglet’. Vid infarten står sedan ett antal andra skräckfigurer i naturlig storlek (lika stora som jag, naturligt stora alltså 
) Sedan har denna granne ställt upp temporära vita staket för att likna detta vid en kyrkogård. Inne på ‘kyrkogården’ (kom ihåg att detta är alltså på husets framsida) har grannen rest 6 stycken gravstenar (i naturlig storlek, dock i plast) och framför varje gravsten har han klippt gräset så att det sticker upp som en nygrävd grav.
Jag tycker detta var något av det mest bisarra jag någonsin sätt och tappade nästan hakan första gången Karen och jag passerade huset på kvällspromenaden. Karen sa att det var ‘cute’ och jag tänkte att vem som helst i Sverige måste tycka att detta är helt absurt.
Ikväll när jag promenerade tänkte jag på vad jag skulle skriva på bloggen och även ta en bild på detta spektakel men dels hann det bli mörkt tills dess jag kom fram och dels så var husägaren ute med gräsklipparen (han ville väl inte att hans fina gravar skulle växa igen), så det blev en mörk bild tagen från ganska långt avstånd.
Ja tänka sig vad de är konstiga här i Amerikatt.
Detta är namnet på Pluras (Eldkvarn) bok som jag just nu läser. Det är faktiskt den första boken som jag läser sedan jag flyttade hit till USA (tack än en gång Kenneth för att du skickade den). Plura är ingen ‘vanlig’ författare och boken är lite rörig fram och tillbaka i tiden. Han skriver förmodligen som han tänker. Det är dock väldigt intressant att läsa om detta band som jag har lyssnat på sedan 1980 då jag hörde ‘Musik för miljonärer’ för första gången.
Musik för miljonärer
Jag har dock inte varit ett troget fan genom åren. Efter ‘Musik för miljonärer’ släpptes ‘Genom ljuva livet’ året efter. Jag köpte skivan men tyckte då inte om den så jag slutade lyssna på dem ända tills 1988 då de hade sin största framgång med ‘Kungarna från Broadway’.
Himmelska Dagar
Jag backade då även tillbaks i tiden till albumet innan ‘Himmelska dagar’ som jag fortfarande tycker är deras bästa. Efter det så följde jag med dem på ‘Karusellkvällar’ (målade dessutom en tavla inspirerad av ‘Långsamt tåg’ från den skivan). Karusellkvällar från 1989 är den sista LP-skivan som jag köpte av Eldkvarn. Sedan närmast efter (1991) kom ‘Legender ur den svarta hatten’. Tog ett break igen och köpte sedan sånger från Nedergården som kom 1994. Jag vet inte varför jag inte har varit bandet ‘trogen’ för jag har tyckt om alla skivor jag köpt av dem förutom möjligen ‘Genom ljuva livet’.
Svart Blogg, Eldkvarns bästa sedan 'Kungarna från Broadway' enligt mitt tycke
När jag flyttade till USA så var albumet ‘Svart Blogg’ det som jag spelade mest och jag tycker det är deras bästa skiva sedan ‘Kungarna från Broadway (1988). Texterna på ‘Svart blogg’ är väldigt självutlämnande och varje gång jag lyssnar på det albumet kommer tankarna tillbaks till 2007 då jag var nyinflyttad här i USA. Eldkvarn är otroligt produktiva och jag har stora hål fortfarande i min skivsamling men jag beställde ‘Limbo’(1999), ‘Atlantis’(2005) och ‘Brott lönar sig alltid’(2002) från Bengans i Sverige som är en av få svenska internet butiker som skeppar sina varor utomlands.
Atlantis
‘Limbo’ visade sig vara en kanonbra CD som jag totalt missat. Den är ganska dyster och blues-aktig och väldigt bra. ‘Hunger hotell’ släpptes förra året och även om den inte är lika bra som ‘Svart Blogg’ så är det ett väldigt bra album som jag inhandlade när jag var i Sverige i somras.
Hunger Hotell, Eldkvarns senaste album från 2008
Hur som helst så verkar jag skriva lika rörigt som Plura. Det som jag började med att berätta var ju att jag läser boken och det är många intressanta saker som jag inte visste om bandet. Jag har allltid trott att de (Plura och hans bror Carla) kom från knappa arbetarklass förhållanden i Norrköping men det visade sig att deras familj förmodligen tillhörde övre medelklass. Det visade sig också att mycket av det man hört i låtarna faktiskt är sant och inte påhittat som det där med att de faktiskt STAL de där gitarrerna som Plura sjunger om in ‘Kungarna från Broadway’.
En relativt ny bild på band medlemmarna som har blivit äldre nu.
Boken är minst lika självutlämnande som albumet ‘Svart Blogg’ och även om jag inte får någon annorlunda uppfattning om Plura och bandet än jag hade så är det väldigt mycket som jag inte visste och som är oerhört intressant att läsa.
Jag funderar ibland på om jag som svensk här i USA gör människor arga för att jag förmodligen ganska ofta jämför saker med Sverige. Jag trivs verkligen här i USA och betraktar inte min relation tillsammans med mina arbetskamrater som annorlunda jämfört med den jag hade med arbetskamrater i Sverige. Jag är dock en väldigt ärlig människa och det är enkelt att läsa mig, vad jag tycker i vissa sammanhang.
Jag vet ju inte vad de säger dock när jag inte är där. Kanske tycker de att jag är den där rättframma oartiga svensken, även om jag verkligen försöker att vara lika artig som alla är här.
Karen berättade för mig för ett tag sedan att hennes mamma hade sagt att jag ALLTID framhåller att Sverige är så mycket bättre än USA. Jag undrade vad detta kunde vara för jag är verkligen inte en person som skulle säga att Sverige alltid är bättre än USA, framförallt eftersom jag inte tycker så och jag är en ärlig människa.
Men det visade sig att jag vid ett tillfälle tillsammans med min svärmor hade sagt att jag inte tyckte om amerikanska pannkakor, att de var alldeles för smaklösa och stabbiga och inte alls lika goda som svenska pannkakor. Det var hela fallet som min svärmor lagt fram om min åsikt avseende Sveriges överlägsenhet över USA.
Nu funderar jag på om simpla saker som denna har diskuterats bland mina arbetskamrater.
Svenskt toalettpapper är så mycket bättre än amerikanskt (vilket det faktiskt är), svenskt rörmokeri är så mycket bättre än amerikanskt (vilket det faktiskt är), svenska hotdogs smakar så mycket mer än amerikanska (vilket de faktiskt gör). JA, den där Lars är en riktig amerika hatare.
Förra helgen tillbringade vi faktiskt så mycket tid som vi kunde ute i det vackra vädret. Detta var helgen då Pinnacle Mountain Rendevous ägde rum och det har blivit lite av en tradition att vi går dit och tar hundarna med oss. Pinnacle Mountain Rendevous är en liten festival med hantverk och människor som klär sig i lite av vad de tror är tidstypiska kläder från tiden då Arkansas endast var ett territorium. Tvättäkta indianer deltager också och vissa av dem bor i riktiga tipis som finns på festivalområdet i parken vid Pinnacle Mountains fot.
Lars och Fritz i Pinnacle Mountain State Park
Vi brukar ta med hundarna och Molly älskar all uppmärksamhet som hon får från alla som vi möter och det är många, många, många som alltid kommer upp till oss och säger att de antingen har taxar själva, har haft taxar eller helt enkelt bara älskar taxar. Som sagt så älskar Molly detta medan stackars Fritz är rädd för alla. Jag har trott att hans rädsla skulle gå bort om vi låter honom träffa andra människor men han är 2,5 år nu och det verkar inte så.
Molly älskar uppmärksamheten hon får från alla vi möter
På söndagen åkte vi sedan till Lake DeGray som är en konstgjord (tänker man inte på) sjö i sydvästra Arkansas nära Arkadelphia. Det är väldigt vackert där och vi njöt av att promenera i det vackra varma vädret vi hade denna söndag.
Hösten i Arkansas är underbar men detta året är det kallaste som jag har upplevt sedan jag flyttade hit. Vintern var den kallaste, Sommaren var den mildaste med väldigt få dagar över 40 grader och hösten har startat riktigt kall också. Men vissa dagar är det perfekt och så var det denna helgen.
Vi får se om vädret fortsätter att vara kallt detta år. Så kallt som Sverige lär det aldrig bli dock och inte lika lång vinter heller.
Vi hade problem med garage porten i morse. Den stängde inte när jag hade backat ur garaget och jag var tvungen att gå ur bilen, in i garaget och stänga inifrån och sedan lämna via dörren på framsidan av vårt hus. Naturligtvis händer detta en dag när det spöregnar. Det är just då som jag uppskattar just detta att man kan kliva in i bilen inne i huset (garaget) och sedan inte behöva gå ut förrän man kommer till jobbet.
När sedan min kära hustru upplevde samma sak en halvtimme senare så fick jag veta att detta MÅSTE åtgärdas. Jag misstänkte att det kunde vara sensorerna som känner av om garageinfarten är blockerad som kunde ha blivit smutsiga eller täckta av något. Jag visste att vi hade mycket spindelväv just runt dörrupphängningen av garageporten och tänkte att det kanske kunde vara just spindelväv som obstruerar sensorerna. Jag tog bort så mycket spindelväv jag kunde runt porten ända tills jag såg en ganska stor tjock spindel med en röd teckning på.
Svart änka
Jag har aldrig sett en Svart änka tidigare men det var det första jag kom att tänka på. Jag trodde dock att den kanske hade en vit teckning i form av ett timglas men beslöt mig för att kolla detta senare. Först skulle den döden dö. Fram med värsta giftsprutan och gasa sedan på allt det gick. Samma metod som jag överaskade getingarna med i somras. Den såg inte ut att tycka om detta och ramlade sedan ner succesivt mot golvet i sin spindeltråd. När fanskapet var dött gick jag in till datorn för att stilla min nyfikenhet och alla bilderna som kom upp när jag sökte på ‘Black Widow Spider’ visade just en spindel exakt som det jag just hade haft ihjäl. Trevligt, trevligt som Percy Nilegård skulle ha sagt.
Tiden rinner på, ibland fortare än vanligt. Vi har nu bott i vårt hus i nästan ett år. I fredags firade vi vår femte bröllopsdag. Jag har bott här i USA i två år och sju månader nu. Det är ganska precis tre år sedan som jag sa upp mig från mitt välbetalda jobb på SEB för att kasta mig ut i arbetslöshet och en oviss ekonomisk tillvaro.
Hittills så har det ju gått ganska bra men all stress i samband med att säga upp sig från sitt jobb, planera och genomföra flyttningen, söka mitt första jobb här i USA, är nog inget jag vill gå igenom igen. Inte själv i alla fall. Det var nog det som gjorde det ännu svårare, att behöva fatta och genomföra alla dessa svåra beslut på egen hand.
Nu är ju mitt liv här och i Sverige går livet vidare utan att jag vet så mycket om vad som händer. Visst försöker jag följa med i tidningar och så men jag tror nog att det är svårt att förstå vad som händer i ett land som man inte lever i. Samtidigt finns det ‘experter’ på andra länder som sitter i Sverige men kan analysera läget i ett avlägset och totalt annorlunda land än det de själva är födda i. Hur går det till när man som Svensk har problem att hänga med i det som händer i det land man tillbringat nästan hela sitt liv.
Det är väl kunskap på olika nivåer och plan förstås. Kanske tycker jag att det är svårt att hänga med i vad som händer i Sverige eftersom jag är så van vid att ha fullständig koll och nu när man har varit här i 31 månader så har väl inte så mycket hänt som man kanske inbillar sig.
Tänk vad mycket konstigt man kommer att tänka på när man skall försöka sig på att ta upp bloggandet igen efter ett långt uppehåll. Postar inga bilder denna gång, det är nog ingen som läser i alla fall.
