You are currently browsing the category archive for the 'Att bo i Arkansas' category.
För att få uppleva åtminstone lite Lucia stämning så bakade jag saffrans bullar och en saffrans kaka efter nya recept som jag provade för första gången. Resultatet blev MYCKET lyckat tycker jag själv även om Amerikaner inte är vana vid smaken på saffran och därför inte uppskattade det lika mycket som jag. Chokladkakan men saffran kan jag dock enkelt göra i en icke-saffrans variant vilket blir betydligt billigare eftersom jag tror att saffran är MYCKET dyrare här än i Sverige (om inte priset i Sverige har gått upp dramatiskt sedan jag flyttade). För 1 gram saffran betalade jag $13 vilket är 92,50SEK eller 46,25 per 0,5 grams kuvert som det säljs i Sverige.
Tredje advent och Lucia på samma dag.
Saffransbullarna blev mycket godare än jag någonsin gjort dem men man får improvisera en hel del här eftersom samma råvaror som man använder i Sverige är det svårt att få tag på här. Vaniljssocker finns inte i USA men istället använde jag en form av flytande vanilj smaksättare. Torrjäst är det enda som existerar så långt jag har sett men det är inget stort problem. Kesella däremot finns inte här och det har ju blivit väldigt vanligt i saffransbullar för att de inte skall bli så torra.
Hälsosamt svenskt kaffebröd
Jag är ingen frekvent bagare, det blir kanske 1-2 gånger per år som jag ger mig på det och det kanske är därför som jag tycker det är så mycket svårare än matlagning. Jag blev dock väldigt positivt överraskad av resultatet för detta var de bästa saffransbullar som jag någonsin ätit. I stället för Kesella använde jag Keso (eller “Cottage cheese” som det heter här) och när degen jäste så såg det lite skumt ut för de små kornen i Keson ville inte blanda sig med övriga ingredienser utan flöt liksom ovanpå degen. Speciellt blev det tydligt när degen jäste och kesokornen poppade upp på ytan. Därav märktes det dock inget efter det att Saffransbullarna hade gräddats. Då hade Keso-kornen försvunnit (smält?) och bullarna såg helt likadana ut som ‘vanliga’ saffransbullar, förutom fyllningen förstås.
Jag tror det var fyllningen också som bidrog till att göra dem så goda för mindre ‘torra saffransbullar’ än så här kan det inte bli. Jag blandande hackad mandel med smör, kanel och kardemumma till en fyllning som jag tryckte ned i mitten på bullen. Jag är inte speciellt förtjust i kaffebröd men detta var något av det bästa som jag ätit (har jag redan sagt det?)
Chokladkakan med saffransglasyr hade mörk choklad med valnötter i botten och vit choklad med saffran på toppen
Choklad/saffranskakan hade en väldigt distinkt smak av saffran och det var nog för mycket om jag skall vara ärlig. Jag använde ett helt gram till glasyren och det var nog att överdriva. Själv älskar jag smaken av saffran så jag tyckte det var kanongott men för Amerikaner som inte är vana vid smaken skulle nog 0,5 gram eller t.o.m 0,25 gram ha varit tillräckligt. Denna chokladkaka var superenkel att fixa och jag kommer att göra en ny variant där jag utesluter saffran helt eftersom Amerikanerna som testade den, skrapade av glasyren.
Igår var jag och Karen bjudna till Julfest i Guvernörens residens i Little Rock. Det var första gången för båda av oss att se residenset från insidan eftersom jag var inbjudan som medlem in Central Arkansas PMI-chapter och det var där som föreningen hade sin Julfest.
Man hade berättat för oss att juldekorationerna inne i residenset var omfattande och vackra och kanske skulle Guvernören dyka upp under middagen och säga HEJ !!!
En av många Julgranar inne i 'Governors mansion'. Vi hade endast IPhone kameran så bilderna är suddiga
När vi kört in på Residensområdet och blivit anvisade var vi skulle parkera så promenerade vi till den stora ingången. Utanför stod en i personalen med en schäferhund som jag visste var Guvernörens hund ‘Viper’. Tyckte det var kul att morsa på Guvernörens hund i alla fall och knallade uppför trapporna till ingången.
Karen och en av alla dessa Julgranar
Döm om min förvåning när dörren öppnades av Arkansas First Lady Ginger Beebe och Guvernör Mike Beebe stod bakom för att personligen hälsa oss välkomna. Jag tog ‘The first ladys’ hand och sa något i stil med ‘Trevligt att träffas’ innan jag stammade fram något stolligt ‘Governor…’ medan jag skakade Guvernörens hand och bockade fånigt.
Bild på en bild av Arkansas Guvernör Mike Beebe eftersom vi helt kom av oss och inte tog en bild av honom tillsammans med oss
Nu är det inte så att jag har överdriven respekt för kändisar eller berömdheter men jag blev så förvånad att Guvernörs-paret tog oss gäster på ett så personligt sätt. Jag har ju träffat Guvernören en gång tidigare (tillsammans med mina 100 kollegor från vår myndighet); när han symboliskt skrev under den lagändring som gör att vår myndighet kan anställa medarbetare när alla andra drar ned.
Inte 'Ginger Beebe' (First Lady of Arkansas) men ett 'Ginger bread' (Pepparkaks hus) föreställande Guvernörens residens, inne i residenset
Residenset var mycket vackert utsmyckat med säkert 10 olika Julgranar av varierande storlek och i olika teman. Mat, dryck och underhållning gjorde detta till en väldigt trevlig kväll i uppsluppen och lättsam anda.
Lämnar festen i Guvernörs residenset
Ja, var skall man börja efter ett så här långt uppehåll i bloggandet? Vi hade som sagt besök av Urban förra veckan från sen tisdag kväll till måndag morgon. Det var jättekul att han valde att besöka oss trots att det är hans 3:e gång i Arkansas. Det är nästan så att vi börjar få svårt att hitta nya saker som vi vill visa honom.
På onsdagen så var vi på en utställning i Little Rock om Egypten kallad ‘The Pharaos’. Sedan på kvällen var det första gången som både Urban och jag såg balett. Karen har dock varit på balett tidigare och det är just nötknäpparen som hon har sett. Det är visst tradition att den föreställningen kommer upp precis inför Jul. Nu var det dock Moskva baletten som dansade (eller hoppade) det skall visst vara en av de bästa i världen. Jag förstår nog inte det här med balett för jag tyckte det var ganska så långtråkigt även om just nötknäpparen innehåller några berömda musikstycken. Minns det från lördagsmorgnar med melodikrysset när radion stod på och mamma bakade bullar.
Nutcrackers, Amerikanska dekorativa nötknäppare/nötknäckare
Nötknäppare är en vanlig Juldekoration här i USA och väldigt annorlunda från vad vi är vana vid i Sverige. De kommer nog dit också så småningom som allt annat från US.
Sedan på tordagen var det förstås Thanksgivingfirande hos Karens syster Cathy. Fredagen promenerade Urban och jag i Two Rivers park och gjorde lite shopping. Lördagen åkte vi upp till Vingårdarna i Altus i nordvästra Arkansas. Tyvärr blev både Urban och Karen sjuka under besöket och vi hann endast med att besöka Post-familjens vingård i Altus innan vi var tvungna att företa resan hem igen. Eftersom Karen var magsjuk var jag tvungen att köra trots att jag provat vin, vilket jag aldrig skulle ha gjort i Sverige men det fanns inget alternativ och jag var långt under den generösa gränsen för rattonykterhet här i Arkansas (0,8 promille).
När vi kom hem så rusade Karen in och kräktes. Urban mådde inte heller så bra. Cathy ringde och berättade att George svimmat i kyrkan och var på sjukhus. Lauren var magsjuk också. Senare blev även Cathy och Sylvia magsjuka och de enda som klarade sig var min svärmor Rita och jag. Vi vet inte vad som orsakade denna magsjuka. Inte var det den cajun-kryddade och friterade kalkonen i alla fall för jag åt nog mest av den av alla.
Jag skjutsade Urban till flygplatsen måndag morgon och sedan tog arbetsveckan vid. Massor att göra på jobbet denna vecka då vi gjort en stor uppgradering av vårt system.
Not our house
Igår satte jag upp 100 st små jävla ljus i rött, blått, grönt och gult i vår trädgård. Det ser fint ut men kroppen smärtar efter den ovanliga arbetställningen. Imorgon skall jag sätta upp 75 stycken till och ansluta timer och permanenta elkablarna. Det är jobbigt men fint blir det. Svenskar skrattar nervöst åt Amerikaners sätt att smycka sina trädgårdar inför Jul och säger att det är överdrivet och smaklöst men vi vet att de bara är avundsjuka.
PS: Här är några länkar till den blog där jag dokumenterade vilka öl Urban och jag provade under hans vistelse här:
2.Stora öl
I torsdags fick Karen och jag en överraskning. Min kompis Urban meddelade att han kommer och hälsar på igen till Thanksgiving. Det här blir Urbans 3:e gång i Arkansas och 2:a gång sedan jag flyttat hit. Han har även rekordet att hittills vara den enda besökaren från Sverige som vi har haft.
Visserligen hade Urban meddelat att han planerade att komma för flera månader sedan men när tiden gick och vi inte hörde något mer från honom så trodde inte jag det skulle bli av. Thanksgiving är ju den tid på året då flest Amerikaner reser så jag tror inte att Urban inser vilken tur hade hade som lyckades få tag på flygbiljetter under denna vecka.
Denna gång skall jag lyckas med att vara ledig de dagar som han är här. När han besökte oss i 2007 hade jag precis börjat jobba och hade inte tjänat in någon ledighet. Dessutom var redan då ett Sverige besök planerat till Jul vilket skulle ta min enda ledighet i anspråk så senaste gången var jag tvungen att jobba en eller två av de dagar som han var här vilket var trist förstås.
Vi får se vad vi kan hitta på denna gång som han inte tidigare har gjort. Eftersom han endast stannar 5 hela dagar så blir det nog inte aktuellt med någon längre tripp.
Det har varit så mycket den senaste veckan att jag inte har hunnit med att uppdatera någonting. Förra fredagen så karvade jag min första pumpa och resultatet var godkänt tycker jag för att vara den allra första gången.
Karen har gjort detta tidigare men var inte så nöjd med sin. Kanske hemligheten var tålamod vilket jag har ett överflöd av jämfört med min fru. Själv har jag inte speciellt mycket tålamod så ni kan räkna ut Karens mått av det då 
Karens systerdotter med dotter kom över tillsammans med Karens syster, mamma och Karens systerdotters bästa väninna med familj.
Det var väldigt trevligt och min första riktiga Halloween med barn som går från hus till hus och tigger godis och säger ‘Godis eller Bus’ (fast på engelska förstås).
Lilla Brooke är bara 1,5 år så man undrar hur mycket hon förstår av det hela men hon verkade väldigt exalterad över allt som hände.
Jag var förvånad över att se hur många barn som var ute och samlade godis i vårt kvarter. Om jag säger att det var 200 människor på vår gata så tror jag inte att jag överdriver åtminstone. Vi gick med ‘våra’ barn från hus till hus och det var ju ett ypperligt tillfälle att stifta bekantskap med grannar som vi inte känner. 
Jag saknar Sverige mest när det kommer till helgerna och tycker att man firar mer i Sverige än i USA, på Jul, Påsk och Midsommar förstås.
Tycker inte att jag har fått så mycket i utbyte men Halloween var faktiskt en rolig sak att uppleva tillsammans med alla barn som var utklädda. Kanske jag till nästa år skall klä ut mig också?
Idag fick jag en stor överraskning när min vän Urban meddelade att han kommer för att besöka oss till Thanksgiving. Han hade tidigare berättat att han planerat att komma men när tiden gick och det nu endast är 3 veckor till Thanksgiving så trodde jag inte att det skulle bli av. Med endast 3 veckor kvar så lyckas han dock boka biljetter och komma under den tidpunkt då flest människor reser i USA. Jag tror inte att han förstår vilken otrolig tur han hade som hittade biljetter så här sent.
Det här blir Urbans 3:e gång i Arkansas och 2:a gång sedan jag flyttade hit och han blir vår första svenska gäst i vårt nya hus precis som han var vår första svenska gäst i vårt förra hem.
Igår när nyheterna började på TV klockan 22:00 så tittade vi som vanligt på KARK4, vår favoritkanal av de 4 som vi har i Little Rock. I stället för att börja som vanligt i studion så var man direkt från 7:e gatan i Little Rock, den gata som både Karens och min arbetsplats ligger intill. En bil hade kört ner i en vägsänka och uppenbarligen hade inte föraren förstått hur högt vattnet stod. Det har regnat enormt mycket här i Arkansas detta året och man tror att det kommer att bli ett rekord sedan mätningar påbörjades för hundratals år sedan.
Enbart under gårdagen så fick vi 5,5 inches eller 140 mm regn här i Storstadsområdet och under hela året så är det redan ett rekord t.o.m Oktober, om det blir ett rekord för hela 2009 återstår att se men allt tyder på detta.
Nåväl, dramatiken började när KARK4:as reporter pratade till bilderna på bilen som satt fast i vattenmassorna i sänkan på 7:e gatan. Fyra gånger av fem, när jag inte kan svänga vänster utan att rödljuset slår om (det finns ingen grön vänsterpil på denna plats) på gatan utanför den myndighetsbyggnad där jag jobbar, så fortsätter jag i stället på 7:e gatan ner till nästa påfart till motorvägen. Jag passerar då den sänka där denna bilen satt fast.
Till att börja med var det inte lika dramatiskt som det skulle bli. I bilen som satt fast i vattenmassorna kunde man se föraren och någon passagerare skymta i bakgrunden. Detta var klockan 22:00 så det var mörkt och man såg inte så noga. KARK4 hade deras reporter och kamera på motsatta sidan av sänkan där bilen hade kört ner. En civil bil körde upp på sidan av sänkan där bilen som hade kört fast kom ifrån. En man kom ut från den bilen och började veckla ut rep som han hade i sin bil, uppenbarligen för att försöka dra upp den bil som satt fast i vattnet. Medan denna man meckade med sitt rep så såg vi hur bilen som satt fast i vattnet upp till halva vindrutan, började röra sig och sjunka ner väldigt snabbt i djupet. En person vevar ner rutan och stäcker sig ut. Bilen sjunker snabbt tills dess att endast taket skymtar ovanför vattenytan. Nu blir mannen med repen plötsligt medveten om hur illa situationen är och slänger allt, kastar sig i vattnet och simmar ut till bilen. Samtidigt rullar en brandbil upp och brandmän kommer med yxor, rusar ned i vattnet, krossar bilens rutor och sliter ut passagerarna, en mor och ett barn.
Vi sitter och ser detta i direktsändning och tappar förstås hakan. Helt otroligt dramatiskt var det och dessutom på en gata som jag oftast tar när jag åker hem.
Tänk vad tryggt Sverige är
Förra helgen tillbringade vi faktiskt så mycket tid som vi kunde ute i det vackra vädret. Detta var helgen då Pinnacle Mountain Rendevous ägde rum och det har blivit lite av en tradition att vi går dit och tar hundarna med oss. Pinnacle Mountain Rendevous är en liten festival med hantverk och människor som klär sig i lite av vad de tror är tidstypiska kläder från tiden då Arkansas endast var ett territorium. Tvättäkta indianer deltager också och vissa av dem bor i riktiga tipis som finns på festivalområdet i parken vid Pinnacle Mountains fot.
Lars och Fritz i Pinnacle Mountain State Park
Vi brukar ta med hundarna och Molly älskar all uppmärksamhet som hon får från alla som vi möter och det är många, många, många som alltid kommer upp till oss och säger att de antingen har taxar själva, har haft taxar eller helt enkelt bara älskar taxar. Som sagt så älskar Molly detta medan stackars Fritz är rädd för alla. Jag har trott att hans rädsla skulle gå bort om vi låter honom träffa andra människor men han är 2,5 år nu och det verkar inte så.
Molly älskar uppmärksamheten hon får från alla vi möter
På söndagen åkte vi sedan till Lake DeGray som är en konstgjord (tänker man inte på) sjö i sydvästra Arkansas nära Arkadelphia. Det är väldigt vackert där och vi njöt av att promenera i det vackra varma vädret vi hade denna söndag.
Hösten i Arkansas är underbar men detta året är det kallaste som jag har upplevt sedan jag flyttade hit. Vintern var den kallaste, Sommaren var den mildaste med väldigt få dagar över 40 grader och hösten har startat riktigt kall också. Men vissa dagar är det perfekt och så var det denna helgen.
Vi får se om vädret fortsätter att vara kallt detta år. Så kallt som Sverige lär det aldrig bli dock och inte lika lång vinter heller.
Jag räknar ner dagarna till dess att Karen kommer tillbaks från sin tjänsteresa i Kalifornien. Trodde faktiskt inte att det skulle kännas så här trist att vara ifrån varandra och vara ensam hemma. Karen sa att hon upplevde samma känsla när jag var i Sverige på semester. Lite märkligt kan man tycka att vi båda upplever ensamheten så svår eftersom vi båda levt själva så länge innan vi flyttade ihop.
Dreaming of mummy
Jag har ju tyckt att livet har känts så mycket lättare här i USA än det var i Sverige men samtidigt har jag haft svårt att sätta fingret på om det är endast är att leva tillsammans med Karen som gjort det lättare eller om livet i allmänhet är lättare här i USA. På det sättet så har Karens tjänsteresa varit bra för den har fått mig att förstå att jag aldrig skulle stanna här om det inte vore för Karen. Inte för att jag vantrivs här. Tvärtom så är det mycket i det Amerikanska samhället som jag gillar men inte tillräckligt mycket för att jag skulle bli kvar här om det inte vore för Karen. Kanske kommer jag att känna annorlunda om några år när jag har rotat mig ännu mer men jag betvivlar detta. Jag känner mig redan etablerad här och trivs med det mesta men det har nog att göra med att jag trots allt är en rätt så flexibel person.
Idag är det 7 dagar kvar. Nästa Fredag kan jag hämta upp Karen på flygplatsen och det blir inte bara jag som kommer att bli glad att se henne igen. Det kommer att bli roligt att se hur exalterade Fritz och Molly kommer att bli av att ha ‘mamma’ hemma igen.
Det har varit en lite ovanlig helg. Karen åkte idag på tjänsteresa till Los Angeles i Kalifornien. Vi såg Bruno i Fredags och även om filmen var rolig och fick oss att skratta flera gånger så blev det inte så hysteriskt roligt som vi hade hoppats på. Borat var lite mer ‘verklig’ och ‘likeable’ medan Bruno endast var skämmig.
Jag frågade Karen om hon ville äta ute igår eller om jag skulle laga något och hon ville att jag skulle laga ‘Räkor från Paradiset’. Vi är inte i allmänhet några stora fantaster av fisk eller skaldjur men just den rätten tycker vi båda om. Jag använde ‘Cajun-kryddade’ räkor från Krogers och de gjorde rätten lite mer kryddhet. Receptet har jag tidigare postat här på bloggen.
Så i morse gick Karen upp 5:30 och jag vaknade någon halvtimme senare. Klockan 7:30 körde jag henne till flygplatsen. Just nu bygger man om en bro som leder fram till flygplatsen så vi fick ta en alternativ väg som enligt Karen var den ‘gamla’ vägen till flygplatsen. Vi tyckte dock att den gamla vägen kändes kortare än den normala och kom fram redan kl 8:00.
Allt var så folktomt idag eftersom det var söndag. Kanske är det bra att resa på en söndag eftersom det verkar vara mindre köer både i trafiken och på flygplatsen.
Inomhus temperatur till vänster och utomhus till höger i Celcius
När jag kom hem gick jag och la mig och sov tillsammans med hundarna. De kommer att sakna ‘mamma’ eftersom de aldrig har varit ensamma hemma med mig så här länge själva. Jag tror dock att de är jätteglada att inte behöva vara på kenneln som vi tar dem till annars när vi reser
Det har varit en väldigt varm dag och luftkonditioneringen har gått hela tiden. När jag tittade på min termometer så förstår jag varför. Det har varit 43,8 grader i skuggan på vår baksida. Imorgon kommer luftkonditionerings firman för att reparera dropp-pannan som läcker. När de gör det måste luftkonditioneringen var avstängd så det kommer att bli tufft. Skönt att få det gjort dock eftersom vi nu väntat i nästan en månad för dem att få tag få reservdelen. Tur att vi har kunnat köra luftkonditioneringen under hela tiden annars hade det varit outhärdligt.
Min klocka/termometer kan visa både Celcius och Fahrenheit vilket är användbart här för en Svensk
Bilderna ovan visar dessutom att det är en myt att man inte kan kyla huset mer än 10 grader än utomhus temperaturen. Det har endast att göra med hur bra isoleringen är i huset och som tur är köpte vi ett välbyggt och välisolerat hus.
Det är torsdag i min arbetsvecka då jag jobbar 5 dagar. Sedan jag hade min period av 4 dagars arbetsveckor känns en vecka som denna väldigt lång även om vi var lediga i måndags.
Det var trevligt att få prova lite kvalitetsöl igår kväll på Boscos som är en bryggeripub/restaurang i Little Rock. Det blev ingen långsittning dock eftersom Karen inte är någon långsittare på restaurang. Hann dock med att prova 5 olika öl på den korta tid som vi var där så det blev lite stressigt att hinna dricka upp. De hade faktiskt kompletterat med en ny ale som hette ‘Big Dam Ale’.
Idag fortsätter solen att skina som den har gjort hela denna veckan. Det har varit väldigt skönt sedan i helgen eftersom temperaturen har legat på 35 grader men luftfuktigheten har varit låg. Nu kommer dock fuktigare luft in och även temperaturen kommer att gå upp så det är kanske slut på behagliga utomhusdagar på ett tag nu.
På fredag släpps Sacha Baron Cohens nya film ‘Bruno’ och redan förhandsvisningarna har fått oss att vrida oss av skratt och skämmighet. Vi tänkte gå och se den på premiärdagen på Fredag och har höga förväntningar på filmen. Cohen har etablerat en ny typ av humor. Den kanske liknar det som vissa tidigare har gjort (dokumentär-humor) men här är det mer avancerat än vad jag någonsin sett tidigare. Undrar vad han skall hitta på nu efter att Borat och Bruno blivit förbrukade? Med den succe som Borat var kan han ju aldrig göra samma sak om igen för hela iden bygger ju på att han inte är igenkänd som komiker.
En scen i Bruno är faktiskt inspelad i Fort Smith, Arkansas och i den scenen ingår även Gustaf Hammarsten, den svenska skådespelaren från ‘Tillsammans’ mm. Jag tror dock inte det blir någon bra reklam för Arkansas. Det är väl ingen vidare reklam för någon som ingår i Cohens filmer eftersom han medvetet vill locka fram de mörka sidorna hos trångsynta och skenheliga personer.
