You are currently browsing the category archive for the 'Att bo i USA' category.
Jag jobbar in i det sista. Imorgon blir det final för arbetet denna veckan. Jag lyxade till det rejält och tog ledigt på måndag också så det blir 5 sköna lediga dagar. I Sverige tog jag ofta ledigt runt 15:e December och var sedan ledig till efter Trettondagen. Många år så behövde inte ta så många dagars semester för att kunna vara ledig i 3 veckor. Men det var på SEB tiden förstås. På FB Data tiden väntade ju årskörningarna efter Jul och under Nyårshelgen.
Köpte de sista Julklapparna till Karen idag och har nu allt inslaget och liggandes under granen. Vi skall nog fira lite som i Sverige med att öppna Julklapparna mellan oss på Julafton medan traditionen här annars är att öppna julklapparna på Juldagen. Då, på Juldagen kommer familjen över hit för att äta Julmiddag. Det blir dock inget tradionellt Svensk julbord. Det är nästan omöjligt för mig att hitta råvaror till det här. Första året kokade jag skinka men jag vet inte vad som hände med den. Inte såg den ut som i Sverige i alla fall. Annars så är det ju nästan omöjligt att hitta okokt skinka även i Sverige numer. Färdigkokt skall det vara för alla slöa människor men den smakar ju därefter också. Om det skall vara blöt och slemming färdigkokt skinka som gäller så avstår jag hellre. Den skinka jag kokade själv blev så mör att den föll i bitar när man skar en skiva, men smaken på den skinkan är vad som är Julskinka för mig. Färdigkokt skinka smakar som den där plastförpackade som man kan köpa i skivor året om.
Garvan Woodland Gardens Christmas decoration. Hot Springs, AR
Julmust skulle vara gott och Svagdricka förstås, gud vad gott det är. Alla sorters sill, köttbullar och prinskorv, allt det där som man minns från Jul i Sverige. Som jag sagt förut, hemlängtan har jag bara vid de stora svenska helgerna.
För att få uppleva åtminstone lite Lucia stämning så bakade jag saffrans bullar och en saffrans kaka efter nya recept som jag provade för första gången. Resultatet blev MYCKET lyckat tycker jag själv även om Amerikaner inte är vana vid smaken på saffran och därför inte uppskattade det lika mycket som jag. Chokladkakan men saffran kan jag dock enkelt göra i en icke-saffrans variant vilket blir betydligt billigare eftersom jag tror att saffran är MYCKET dyrare här än i Sverige (om inte priset i Sverige har gått upp dramatiskt sedan jag flyttade). För 1 gram saffran betalade jag $13 vilket är 92,50SEK eller 46,25 per 0,5 grams kuvert som det säljs i Sverige.
Tredje advent och Lucia på samma dag.
Saffransbullarna blev mycket godare än jag någonsin gjort dem men man får improvisera en hel del här eftersom samma råvaror som man använder i Sverige är det svårt att få tag på här. Vaniljssocker finns inte i USA men istället använde jag en form av flytande vanilj smaksättare. Torrjäst är det enda som existerar så långt jag har sett men det är inget stort problem. Kesella däremot finns inte här och det har ju blivit väldigt vanligt i saffransbullar för att de inte skall bli så torra.
Hälsosamt svenskt kaffebröd
Jag är ingen frekvent bagare, det blir kanske 1-2 gånger per år som jag ger mig på det och det kanske är därför som jag tycker det är så mycket svårare än matlagning. Jag blev dock väldigt positivt överraskad av resultatet för detta var de bästa saffransbullar som jag någonsin ätit. I stället för Kesella använde jag Keso (eller “Cottage cheese” som det heter här) och när degen jäste så såg det lite skumt ut för de små kornen i Keson ville inte blanda sig med övriga ingredienser utan flöt liksom ovanpå degen. Speciellt blev det tydligt när degen jäste och kesokornen poppade upp på ytan. Därav märktes det dock inget efter det att Saffransbullarna hade gräddats. Då hade Keso-kornen försvunnit (smält?) och bullarna såg helt likadana ut som ‘vanliga’ saffransbullar, förutom fyllningen förstås.
Jag tror det var fyllningen också som bidrog till att göra dem så goda för mindre ‘torra saffransbullar’ än så här kan det inte bli. Jag blandande hackad mandel med smör, kanel och kardemumma till en fyllning som jag tryckte ned i mitten på bullen. Jag är inte speciellt förtjust i kaffebröd men detta var något av det bästa som jag ätit (har jag redan sagt det?)
Chokladkakan med saffransglasyr hade mörk choklad med valnötter i botten och vit choklad med saffran på toppen
Choklad/saffranskakan hade en väldigt distinkt smak av saffran och det var nog för mycket om jag skall vara ärlig. Jag använde ett helt gram till glasyren och det var nog att överdriva. Själv älskar jag smaken av saffran så jag tyckte det var kanongott men för Amerikaner som inte är vana vid smaken skulle nog 0,5 gram eller t.o.m 0,25 gram ha varit tillräckligt. Denna chokladkaka var superenkel att fixa och jag kommer att göra en ny variant där jag utesluter saffran helt eftersom Amerikanerna som testade den, skrapade av glasyren.
Ja, var skall man börja efter ett så här långt uppehåll i bloggandet? Vi hade som sagt besök av Urban förra veckan från sen tisdag kväll till måndag morgon. Det var jättekul att han valde att besöka oss trots att det är hans 3:e gång i Arkansas. Det är nästan så att vi börjar få svårt att hitta nya saker som vi vill visa honom.
På onsdagen så var vi på en utställning i Little Rock om Egypten kallad ‘The Pharaos’. Sedan på kvällen var det första gången som både Urban och jag såg balett. Karen har dock varit på balett tidigare och det är just nötknäpparen som hon har sett. Det är visst tradition att den föreställningen kommer upp precis inför Jul. Nu var det dock Moskva baletten som dansade (eller hoppade) det skall visst vara en av de bästa i världen. Jag förstår nog inte det här med balett för jag tyckte det var ganska så långtråkigt även om just nötknäpparen innehåller några berömda musikstycken. Minns det från lördagsmorgnar med melodikrysset när radion stod på och mamma bakade bullar.
Nutcrackers, Amerikanska dekorativa nötknäppare/nötknäckare
Nötknäppare är en vanlig Juldekoration här i USA och väldigt annorlunda från vad vi är vana vid i Sverige. De kommer nog dit också så småningom som allt annat från US.
Sedan på tordagen var det förstås Thanksgivingfirande hos Karens syster Cathy. Fredagen promenerade Urban och jag i Two Rivers park och gjorde lite shopping. Lördagen åkte vi upp till Vingårdarna i Altus i nordvästra Arkansas. Tyvärr blev både Urban och Karen sjuka under besöket och vi hann endast med att besöka Post-familjens vingård i Altus innan vi var tvungna att företa resan hem igen. Eftersom Karen var magsjuk var jag tvungen att köra trots att jag provat vin, vilket jag aldrig skulle ha gjort i Sverige men det fanns inget alternativ och jag var långt under den generösa gränsen för rattonykterhet här i Arkansas (0,8 promille).
När vi kom hem så rusade Karen in och kräktes. Urban mådde inte heller så bra. Cathy ringde och berättade att George svimmat i kyrkan och var på sjukhus. Lauren var magsjuk också. Senare blev även Cathy och Sylvia magsjuka och de enda som klarade sig var min svärmor Rita och jag. Vi vet inte vad som orsakade denna magsjuka. Inte var det den cajun-kryddade och friterade kalkonen i alla fall för jag åt nog mest av den av alla.
Jag skjutsade Urban till flygplatsen måndag morgon och sedan tog arbetsveckan vid. Massor att göra på jobbet denna vecka då vi gjort en stor uppgradering av vårt system.
Not our house
Igår satte jag upp 100 st små jävla ljus i rött, blått, grönt och gult i vår trädgård. Det ser fint ut men kroppen smärtar efter den ovanliga arbetställningen. Imorgon skall jag sätta upp 75 stycken till och ansluta timer och permanenta elkablarna. Det är jobbigt men fint blir det. Svenskar skrattar nervöst åt Amerikaners sätt att smycka sina trädgårdar inför Jul och säger att det är överdrivet och smaklöst men vi vet att de bara är avundsjuka.
PS: Här är några länkar till den blog där jag dokumenterade vilka öl Urban och jag provade under hans vistelse här:
2.Stora öl
Ser nu att nyheten om morden i Fort Hood även nått svensk media. Läser i tidningarna att mördaren var ‘livrädd för att skickas ut i krig’. Finns det någon logik i att vara så livrädd för att bli skickad till Afganistan eller Irak att man försöker mörda 30 av sina kollegor för att sedan med största sannolikhet bli avrättad efter en dödsdom i domstol i Texas? Tror inte att det har att göra med att vara ‘livrädd för att bli skickad ut i krig’.
Intressant att se hur Svensk media verkar vinkla detta genom att påstå att mördaren var ‘livrädd för att skickas ut i krig’. Jag har inte läst detta någonstans i Amerikansk media. Anar man en kritisk hållning; till de krig som förs, i Svensk media och denna händelse används för att förvränga sanningen genom att ge en alternativ förklaring till morden? Sanningen som inte kan sägas i Sverige, att detta var ett dåd med religiös bakgrund? Att betrakta Sverige från andra sidan Atlanten ger ibland samma känsla som när jag i Sverige under kalla kriget kunde läsa hur Öststatsländer, speciellt Sovjet och DDR förvrängde sanningar om USA och gav sin egen förklaring till händelser. Förklaringar som vinklades av politiska skäl.
För några månader sedan sköt en Amerikansk medborgare som konverterat till islam, ihjäl två soldater på ett rekryteringskontor här i USA. Tidningar i Little Rock säger att mördaren i Fort Hood hade uttalat sig positivt om morden i Little Rock. Hur kan någon höra en person säga något sådant och denne person får fortfarande fortsätta att arbeta som militär och psykolog? Kanske bara nyhetsrykten som ofta uppkommer i sådana här sammanhang.
Det har varit så mycket den senaste veckan att jag inte har hunnit med att uppdatera någonting. Förra fredagen så karvade jag min första pumpa och resultatet var godkänt tycker jag för att vara den allra första gången.
Karen har gjort detta tidigare men var inte så nöjd med sin. Kanske hemligheten var tålamod vilket jag har ett överflöd av jämfört med min fru. Själv har jag inte speciellt mycket tålamod så ni kan räkna ut Karens mått av det då 
Karens systerdotter med dotter kom över tillsammans med Karens syster, mamma och Karens systerdotters bästa väninna med familj.
Det var väldigt trevligt och min första riktiga Halloween med barn som går från hus till hus och tigger godis och säger ‘Godis eller Bus’ (fast på engelska förstås).
Lilla Brooke är bara 1,5 år så man undrar hur mycket hon förstår av det hela men hon verkade väldigt exalterad över allt som hände.
Jag var förvånad över att se hur många barn som var ute och samlade godis i vårt kvarter. Om jag säger att det var 200 människor på vår gata så tror jag inte att jag överdriver åtminstone. Vi gick med ‘våra’ barn från hus till hus och det var ju ett ypperligt tillfälle att stifta bekantskap med grannar som vi inte känner. 
Jag saknar Sverige mest när det kommer till helgerna och tycker att man firar mer i Sverige än i USA, på Jul, Påsk och Midsommar förstås.
Tycker inte att jag har fått så mycket i utbyte men Halloween var faktiskt en rolig sak att uppleva tillsammans med alla barn som var utklädda. Kanske jag till nästa år skall klä ut mig också?
Idag fick jag en stor överraskning när min vän Urban meddelade att han kommer för att besöka oss till Thanksgiving. Han hade tidigare berättat att han planerat att komma men när tiden gick och det nu endast är 3 veckor till Thanksgiving så trodde jag inte att det skulle bli av. Med endast 3 veckor kvar så lyckas han dock boka biljetter och komma under den tidpunkt då flest människor reser i USA. Jag tror inte att han förstår vilken otrolig tur han hade som hittade biljetter så här sent.
Det här blir Urbans 3:e gång i Arkansas och 2:a gång sedan jag flyttade hit och han blir vår första svenska gäst i vårt nya hus precis som han var vår första svenska gäst i vårt förra hem.
Så börjar det dra ihop sig till Halloween. Denna amerikanska tradition som för några år sedan även gjorde sitt intåg i Sverige. Jag kommer ihåg hur störande jag tyckte det var när vuxna svenskar började spöka ut sig och gå på Halloween-parties utklädda till både det ena och det andra. Mest störande tyckte jag det var för att det kolliderade eller förväxlades med den enda helgdagen vi har på det andra halvåret i Sverige, Alla Helgons dag. Tycker att Alla Helgons dag alltid har varit en trevlig och lågmäld högtid då man minns de som försvunnit ur våra jordiska liv och tycker inte att den vulgära Halloween traditionen har något gott att tillföra i Sverige.
Nu lever jag ju i en annan kultur och får ju till viss del anpassa mig efter detta så på lördag kommer Karens systerdotters lilla dotter samt Karens systerdotters väninna med sina barn, hit till oss i Maumelle för att terrorisera våra rika grannar och tigga om godis så att det inte blir bus. Så värst mycket bus lär väl inte lilla Brooke vara kapabel till vid 1,5 års ålder, i alla fall inte för våra grannar.
Jag har faktiskt anpassat mig så mycket att jag köpte en pumpa i veckan och vill gärna karva till den till en traditionell ‘Jackolantern’ som vi ställer på uppfarten. Karen ville karva en ‘tax’ i stället så jag antar att jag får åka och köpa en till pumpa så att vi kan karva ut två stycken.
Ikväll när jag tog en kvällspromenad i våra kvarter passerade jag ett hus där jag tycker man helt har ‘gått överbord’ (jag vet att det är ett amerikanskt uttryck) med sin utsmyckning inför Halloween. I trädgården finns en uppblåsbar vagn med kusk och hästar. Kusken är förstås ‘döden’ som ser ut som han i ‘Sjunde inseglet’. Vid infarten står sedan ett antal andra skräckfigurer i naturlig storlek (lika stora som jag, naturligt stora alltså ) Sedan har denna granne ställt upp temporära vita staket för att likna detta vid en kyrkogård. Inne på ‘kyrkogården’ (kom ihåg att detta är alltså på husets framsida) har grannen rest 6 stycken gravstenar (i naturlig storlek, dock i plast) och framför varje gravsten har han klippt gräset så att det sticker upp som en nygrävd grav.
Jag tycker detta var något av det mest bisarra jag någonsin sätt och tappade nästan hakan första gången Karen och jag passerade huset på kvällspromenaden. Karen sa att det var ‘cute’ och jag tänkte att vem som helst i Sverige måste tycka att detta är helt absurt.
Ikväll när jag promenerade tänkte jag på vad jag skulle skriva på bloggen och även ta en bild på detta spektakel men dels hann det bli mörkt tills dess jag kom fram och dels så var husägaren ute med gräsklipparen (han ville väl inte att hans fina gravar skulle växa igen), så det blev en mörk bild tagen från ganska långt avstånd.
Ja tänka sig vad de är konstiga här i Amerikatt.
Jag funderar ibland på om jag som svensk här i USA gör människor arga för att jag förmodligen ganska ofta jämför saker med Sverige. Jag trivs verkligen här i USA och betraktar inte min relation tillsammans med mina arbetskamrater som annorlunda jämfört med den jag hade med arbetskamrater i Sverige. Jag är dock en väldigt ärlig människa och det är enkelt att läsa mig, vad jag tycker i vissa sammanhang.
Jag vet ju inte vad de säger dock när jag inte är där. Kanske tycker de att jag är den där rättframma oartiga svensken, även om jag verkligen försöker att vara lika artig som alla är här.
Karen berättade för mig för ett tag sedan att hennes mamma hade sagt att jag ALLTID framhåller att Sverige är så mycket bättre än USA. Jag undrade vad detta kunde vara för jag är verkligen inte en person som skulle säga att Sverige alltid är bättre än USA, framförallt eftersom jag inte tycker så och jag är en ärlig människa.
Men det visade sig att jag vid ett tillfälle tillsammans med min svärmor hade sagt att jag inte tyckte om amerikanska pannkakor, att de var alldeles för smaklösa och stabbiga och inte alls lika goda som svenska pannkakor. Det var hela fallet som min svärmor lagt fram om min åsikt avseende Sveriges överlägsenhet över USA.
Nu funderar jag på om simpla saker som denna har diskuterats bland mina arbetskamrater.
Svenskt toalettpapper är så mycket bättre än amerikanskt (vilket det faktiskt är), svenskt rörmokeri är så mycket bättre än amerikanskt (vilket det faktiskt är), svenska hotdogs smakar så mycket mer än amerikanska (vilket de faktiskt gör). JA, den där Lars är en riktig amerika hatare.
Karen och jag såg för första gången ‘American Idol’ ikväll eftersom Kris Allen från Conway, Arkansas var en av de två i finalen. Till vår glädje och förvåning så vann Kris. Jag trodde nog att folk är mer lokalpatriotiska och Kris konkurrent Adam var från San Diego, Californien, USA:s största delstat till befolkningen. Men tydligen så finns chansen ännu för ‘underdogs’ att vinna och det gör Kris Allen till ännu en liten bit i pusslet, ‘The American Dream’. Själv så skulle jag ha röstat på Kris även om han hade varit killen från San Diego, California och Adam hade varit från Arkansas. Gillade inte alls den där Adam-killen. En stor dag för Arkansas i USA. Undrar om detta uppmärksammas överhuvudtaget i Sverige?
Jag har avslutat packningen. Imorgon hämtar Karen upp mig på sin lunchrast och kör mig till flygplatsen. Många, många timmar senare landar jag i Sverige. Önskar så att Karen hade kunnat följa med mig på denna resa.
Vaknade upp tidigt idag (05:00) och känner mig inte tillräckligt trött ännu för att somna om. Vi skulle egentligen ha gått upp tidigt idag för att delta i ‘Paws on the pavement‘, en välgörenhets tillställning där intäkterna går till organisationer som värnar om hundar som blivit hemlösa. Det regnar och åskar dock ute så det är inget som vi tänker utsätta varken oss eller våra små hundar för. Hade annars sett fram emot att deltaga i marschen tillsammans med Fritz och Molly. Nu går vår anmälningsavgift direkt till välgörenhet för syftet som jag nämnde.
Det kanske är lite svårt i Sverige att förstå vad en hemlös hund är men här i Arkansas så skaffar många oansvariga människor hund alltför lättvindigt, tröttnar på dem och dumpar dem sedan någonstans långt ifrån sitt hem så att de inte skall hitta tillbaka. De organisationer som finns för att ta hand om dessa hundar och sedan adoptera ut dem till förhoppningsvis mer ansvarsfulla ägare lever helt på välgörenhet så det känns bra att vi i alla fall bidrog till detta även om vi inte deltar i själva promenaden med andra hundar och hundägare. En sak som är bra här i USA är att all välgörenhet också är avdragsgill i deklarationen. Det bidrar säkert till att Amerikaner är stora bidragsgivare till all form av välgörenhet.
Igår så var det faktiskt soligt hela dagen och väldigt varmt och fuktigt i luften. Termometern visade på 32 grader och jag blev ganska så svettig när jag promenerade tillbaks till jobbet efter lunchen. På mitt jobb hade vi en picknick utanför Högsta Domstolen som bjöd på mat och som också bjudit in ett skolband som spelade. Det var riktigt trevligt. Jag postade en bild från detta på vad som förmodligen kommer att bli min Iphone-photo blogg igår.
Karen och jag ville sitta ute och äta på kvällen så vi diskuterade vilka restauranger som har bra uteserveringar. Karen föreslog Izzys som var den restaurang som vi hade vår ‘rehearsal dinner’ på kvällen innan vårt bröllop 2004. Har faktiskt endast varit där en enda gång efter detta tillfälle innan igår. Maten var väl sisådär tycker jag. Jag byggde min egen pizza men den smakade inget speciellt egentligen. Uteserveringen var dock bra och det kändes kul att gå dit eftersom det var så längesedan.
När vi kom hem var jag så trött att jag somnade sittandes i sängen tittandes på tv. Det händer inte så ofta men efter det att vi gått tillbaks till att jobba varannan fredag är jag supertrött de veckor som jag måste jobba hela 5 dagar.
Karen måste åka på en tjänsteresa till Kalifornien i sommar och min första plan var att följa med henne. Efter att utvärderat situationen så kändes det dock rätt att stanna hemma. Jag har varit en gång tidigare i Los Angeles tillsammans med Karen i 2 veckor och även om det är trevligt så vill jag nog använda mina få återstående semesterdagar för något nytt. Fritz och Molly kände sig glada också att jag stannar hemma med dem i stället för att de måste in på hundpensionatet. Det är sådana saker som man måste addera upp också förutom kostnaden för flygbiljetter. Karen kommer att göra en resa i höst till New York och då hoppas jag att det fungerar med mitt jobb så att jag kan följa med.
Ibland är det konstigt hur självklart saker ter sig när man väl har bestämt sig. Letade flygbiljetter idag och var på väg att lämna in en ledighetsansökan.
