You are currently browsing the category archive for the 'Life in Arkansas' category.
Så kallas det ju i Sverige, denna sista dag före Julafton. Här får vi lite respit eftersom firandet in US inte brakar löst förrän på Juldagen. Då skall vi ha familjen över på Julmiddag i vårt hus för första gången och använda den Julservis som vi köpte i Januari förra året.
Visst är det annorlunda än Sverige och visst saknar jag Svenskt julfirande men detta är vad som står till mitt förfogande. God Jul alla.
Jag jobbar in i det sista. Imorgon blir det final för arbetet denna veckan. Jag lyxade till det rejält och tog ledigt på måndag också så det blir 5 sköna lediga dagar. I Sverige tog jag ofta ledigt runt 15:e December och var sedan ledig till efter Trettondagen. Många år så behövde inte ta så många dagars semester för att kunna vara ledig i 3 veckor. Men det var på SEB tiden förstås. På FB Data tiden väntade ju årskörningarna efter Jul och under Nyårshelgen.
Köpte de sista Julklapparna till Karen idag och har nu allt inslaget och liggandes under granen. Vi skall nog fira lite som i Sverige med att öppna Julklapparna mellan oss på Julafton medan traditionen här annars är att öppna julklapparna på Juldagen. Då, på Juldagen kommer familjen över hit för att äta Julmiddag. Det blir dock inget tradionellt Svensk julbord. Det är nästan omöjligt för mig att hitta råvaror till det här. Första året kokade jag skinka men jag vet inte vad som hände med den. Inte såg den ut som i Sverige i alla fall. Annars så är det ju nästan omöjligt att hitta okokt skinka även i Sverige numer. Färdigkokt skall det vara för alla slöa människor men den smakar ju därefter också. Om det skall vara blöt och slemming färdigkokt skinka som gäller så avstår jag hellre. Den skinka jag kokade själv blev så mör att den föll i bitar när man skar en skiva, men smaken på den skinkan är vad som är Julskinka för mig. Färdigkokt skinka smakar som den där plastförpackade som man kan köpa i skivor året om.
Garvan Woodland Gardens Christmas decoration. Hot Springs, AR
Julmust skulle vara gott och Svagdricka förstås, gud vad gott det är. Alla sorters sill, köttbullar och prinskorv, allt det där som man minns från Jul i Sverige. Som jag sagt förut, hemlängtan har jag bara vid de stora svenska helgerna.
Jaha, då var man vaccinerad och fin emot både svininfluensan och den vanliga influensan. En timme och 45 minuter fick jag köa tillsammans med andra delstatsanställda för att bli vaccinerade på löpande band. Hade jag gått ner 2 timmar senare så hade jag säkert kunnat komma undan med halva den väntetiden men man ville ju inte riskera att det skulle ta slut. Så resonerade säkert de flesta så 75% av alla dök säkert upp under de första två timmarna av de 4 som vaccinationen skulle pågå.
Denna bild är bara 'lånad' på nätet, jag har inte stulit den
Nu är det ju bara att hoppas att det hjälper och att man inte får några biverkningar men det finns det ju förstås ingen garanti på. Tänkte på att det skulle vara en bra ide till en bok, det här med att nästan hela jordens befolkning blir vaccinerade men biverkningarna visar sig först mycket senare. Om det skulle bli en skräckbok så kanske biverkningarna var att alla som blev vaccinerade blev zombier efter 1 år, om det var en allvarlig bok skulle alla vaccinerade få någon hemsk sjukdom, om det var en skämtsam bok skulle alla vaccinerade få clownansikte efter ett år osv. Den iden jag hade var dock mycket mer avancerad men det har jag dolt genom att hitta på allt det jag just skrev, ifall jag skulle få inspiration att skriva den där boken. Om det var en musikalisk bok skulle alla omvandlas till operasångare,,,etc, etc 
Har nog druckit för mycket kaffe idag, känner mig helt koffein förgiftad efter en stressig dag på jobbet.
För att få uppleva åtminstone lite Lucia stämning så bakade jag saffrans bullar och en saffrans kaka efter nya recept som jag provade för första gången. Resultatet blev MYCKET lyckat tycker jag själv även om Amerikaner inte är vana vid smaken på saffran och därför inte uppskattade det lika mycket som jag. Chokladkakan men saffran kan jag dock enkelt göra i en icke-saffrans variant vilket blir betydligt billigare eftersom jag tror att saffran är MYCKET dyrare här än i Sverige (om inte priset i Sverige har gått upp dramatiskt sedan jag flyttade). För 1 gram saffran betalade jag $13 vilket är 92,50SEK eller 46,25 per 0,5 grams kuvert som det säljs i Sverige.
Tredje advent och Lucia på samma dag.
Saffransbullarna blev mycket godare än jag någonsin gjort dem men man får improvisera en hel del här eftersom samma råvaror som man använder i Sverige är det svårt att få tag på här. Vaniljssocker finns inte i USA men istället använde jag en form av flytande vanilj smaksättare. Torrjäst är det enda som existerar så långt jag har sett men det är inget stort problem. Kesella däremot finns inte här och det har ju blivit väldigt vanligt i saffransbullar för att de inte skall bli så torra.
Hälsosamt svenskt kaffebröd
Jag är ingen frekvent bagare, det blir kanske 1-2 gånger per år som jag ger mig på det och det kanske är därför som jag tycker det är så mycket svårare än matlagning. Jag blev dock väldigt positivt överraskad av resultatet för detta var de bästa saffransbullar som jag någonsin ätit. I stället för Kesella använde jag Keso (eller “Cottage cheese” som det heter här) och när degen jäste så såg det lite skumt ut för de små kornen i Keson ville inte blanda sig med övriga ingredienser utan flöt liksom ovanpå degen. Speciellt blev det tydligt när degen jäste och kesokornen poppade upp på ytan. Därav märktes det dock inget efter det att Saffransbullarna hade gräddats. Då hade Keso-kornen försvunnit (smält?) och bullarna såg helt likadana ut som ‘vanliga’ saffransbullar, förutom fyllningen förstås.
Jag tror det var fyllningen också som bidrog till att göra dem så goda för mindre ‘torra saffransbullar’ än så här kan det inte bli. Jag blandande hackad mandel med smör, kanel och kardemumma till en fyllning som jag tryckte ned i mitten på bullen. Jag är inte speciellt förtjust i kaffebröd men detta var något av det bästa som jag ätit (har jag redan sagt det?)
Chokladkakan med saffransglasyr hade mörk choklad med valnötter i botten och vit choklad med saffran på toppen
Choklad/saffranskakan hade en väldigt distinkt smak av saffran och det var nog för mycket om jag skall vara ärlig. Jag använde ett helt gram till glasyren och det var nog att överdriva. Själv älskar jag smaken av saffran så jag tyckte det var kanongott men för Amerikaner som inte är vana vid smaken skulle nog 0,5 gram eller t.o.m 0,25 gram ha varit tillräckligt. Denna chokladkaka var superenkel att fixa och jag kommer att göra en ny variant där jag utesluter saffran helt eftersom Amerikanerna som testade den, skrapade av glasyren.
Mja, lite överdrivet kanske det är. Snarare så är han väl helt sönderslagen i bitar. Det hände på vår uppfart i tisdags kväll. Den jag pratar om är inte den RIKTIGA Jultomten alltså utan en lyktstolpe i form av en Jultomte med ett huvud som har glödlampor i sig. Karen köpte denna juldekoration till vår uppfart i lördags. Hon hade hittat den på Penneys för halva priset vilket fortfarande var $120. Karen ville veta vad jag tyckte men det lät som att hon redan hade bestämt sig när hon ringde och ville att jag också skulle komma till Penneys. Svärmor hade tittat på den också och tyckte den var underbar så vad skall jag säga när jag kommer för att ge mitt omdöme?
Denna 'Wasa'-tomte stod säkert INOMHUS
Eftersom min fru tyckte så mycket om den så sa jag att jag tyckte den var fin trots att det kanske inte var hela sanningen så hem åkte vi med en stor kartong som innehöll Jultomten och en idiotisk beskrivning skriven av en sadist i Kina som ville jävlas med blekansiktena där borta dit den gick på export. Den var inte svår att sätta ihop ifall man inte hade följt beskrivningen men med denna som var skriven i omvänd ordning (Ja visst ja, Kina ligger ju på andra sidan jorden så då blev det väl upp och ner) så var den omöjlig att montera.
Efter en timma insåg jag att jag skulle skita i beskrivningen och improvisera och då fick jag ihop den på en kvart. Jultomten blev dock inte långlivad. I tisdags kväll blåste det litet. Inget onormalt för Arkansas och på morgonen så låg han alltså där med fejan i betongen, sönderslagen och fin. Hade han inte brutit båda plastarmarna också i fallet så hade vi helt sonika packat ned honom i kartongen igen och kört tillbaks honom till Penneys och sagt att vi ångrat oss men nu kändes det lite som att tänja på sanningen eftersom det enda som var helt på honom var den alldeles för lätta foten och järnstolpen som gick mellan foten och huvudet. En felkonstruktion alltså, något som är 6 fot högt måste ju ha en tyngre fot om den skall stå utomhus annars går det ju som för Wasa skeppet.
Utomhus blev han dock inte långlivad
Vi har inte lämnat tillbaka honom än men jag har inga problem att hävda att vi vill ha pengarna tillbaka eftersom konstruktionen var defekt. Innan ni tror att jag är en snål skurk så skall jag bara tala om att jag skulle självklart aldrig ha gjort detta om vi exempelvis hade backat på honom eller tappat honom i marken. Men om han inte klarar 4 nätter i Arkansas så skulle han aldrig ha satt sin alldeles för lätta fot i denna delstat.
Lite lättad känner jag mig dock att han inte blev långlivad i familjen för jag tyckte aldrig riktigt om honom.
Igår var jag och Karen bjudna till Julfest i Guvernörens residens i Little Rock. Det var första gången för båda av oss att se residenset från insidan eftersom jag var inbjudan som medlem in Central Arkansas PMI-chapter och det var där som föreningen hade sin Julfest.
Man hade berättat för oss att juldekorationerna inne i residenset var omfattande och vackra och kanske skulle Guvernören dyka upp under middagen och säga HEJ !!!
En av många Julgranar inne i 'Governors mansion'. Vi hade endast IPhone kameran så bilderna är suddiga
När vi kört in på Residensområdet och blivit anvisade var vi skulle parkera så promenerade vi till den stora ingången. Utanför stod en i personalen med en schäferhund som jag visste var Guvernörens hund ‘Viper’. Tyckte det var kul att morsa på Guvernörens hund i alla fall och knallade uppför trapporna till ingången.
Karen och en av alla dessa Julgranar
Döm om min förvåning när dörren öppnades av Arkansas First Lady Ginger Beebe och Guvernör Mike Beebe stod bakom för att personligen hälsa oss välkomna. Jag tog ‘The first ladys’ hand och sa något i stil med ‘Trevligt att träffas’ innan jag stammade fram något stolligt ‘Governor…’ medan jag skakade Guvernörens hand och bockade fånigt.
Bild på en bild av Arkansas Guvernör Mike Beebe eftersom vi helt kom av oss och inte tog en bild av honom tillsammans med oss
Nu är det inte så att jag har överdriven respekt för kändisar eller berömdheter men jag blev så förvånad att Guvernörs-paret tog oss gäster på ett så personligt sätt. Jag har ju träffat Guvernören en gång tidigare (tillsammans med mina 100 kollegor från vår myndighet); när han symboliskt skrev under den lagändring som gör att vår myndighet kan anställa medarbetare när alla andra drar ned.
Inte 'Ginger Beebe' (First Lady of Arkansas) men ett 'Ginger bread' (Pepparkaks hus) föreställande Guvernörens residens, inne i residenset
Residenset var mycket vackert utsmyckat med säkert 10 olika Julgranar av varierande storlek och i olika teman. Mat, dryck och underhållning gjorde detta till en väldigt trevlig kväll i uppsluppen och lättsam anda.
Lämnar festen i Guvernörs residenset
Ja, var skall man börja efter ett så här långt uppehåll i bloggandet? Vi hade som sagt besök av Urban förra veckan från sen tisdag kväll till måndag morgon. Det var jättekul att han valde att besöka oss trots att det är hans 3:e gång i Arkansas. Det är nästan så att vi börjar få svårt att hitta nya saker som vi vill visa honom.
På onsdagen så var vi på en utställning i Little Rock om Egypten kallad ‘The Pharaos’. Sedan på kvällen var det första gången som både Urban och jag såg balett. Karen har dock varit på balett tidigare och det är just nötknäpparen som hon har sett. Det är visst tradition att den föreställningen kommer upp precis inför Jul. Nu var det dock Moskva baletten som dansade (eller hoppade) det skall visst vara en av de bästa i världen. Jag förstår nog inte det här med balett för jag tyckte det var ganska så långtråkigt även om just nötknäpparen innehåller några berömda musikstycken. Minns det från lördagsmorgnar med melodikrysset när radion stod på och mamma bakade bullar.
Nutcrackers, Amerikanska dekorativa nötknäppare/nötknäckare
Nötknäppare är en vanlig Juldekoration här i USA och väldigt annorlunda från vad vi är vana vid i Sverige. De kommer nog dit också så småningom som allt annat från US.
Sedan på tordagen var det förstås Thanksgivingfirande hos Karens syster Cathy. Fredagen promenerade Urban och jag i Two Rivers park och gjorde lite shopping. Lördagen åkte vi upp till Vingårdarna i Altus i nordvästra Arkansas. Tyvärr blev både Urban och Karen sjuka under besöket och vi hann endast med att besöka Post-familjens vingård i Altus innan vi var tvungna att företa resan hem igen. Eftersom Karen var magsjuk var jag tvungen att köra trots att jag provat vin, vilket jag aldrig skulle ha gjort i Sverige men det fanns inget alternativ och jag var långt under den generösa gränsen för rattonykterhet här i Arkansas (0,8 promille).
När vi kom hem så rusade Karen in och kräktes. Urban mådde inte heller så bra. Cathy ringde och berättade att George svimmat i kyrkan och var på sjukhus. Lauren var magsjuk också. Senare blev även Cathy och Sylvia magsjuka och de enda som klarade sig var min svärmor Rita och jag. Vi vet inte vad som orsakade denna magsjuka. Inte var det den cajun-kryddade och friterade kalkonen i alla fall för jag åt nog mest av den av alla.
Jag skjutsade Urban till flygplatsen måndag morgon och sedan tog arbetsveckan vid. Massor att göra på jobbet denna vecka då vi gjort en stor uppgradering av vårt system.
Not our house
Igår satte jag upp 100 st små jävla ljus i rött, blått, grönt och gult i vår trädgård. Det ser fint ut men kroppen smärtar efter den ovanliga arbetställningen. Imorgon skall jag sätta upp 75 stycken till och ansluta timer och permanenta elkablarna. Det är jobbigt men fint blir det. Svenskar skrattar nervöst åt Amerikaners sätt att smycka sina trädgårdar inför Jul och säger att det är överdrivet och smaklöst men vi vet att de bara är avundsjuka.
PS: Här är några länkar till den blog där jag dokumenterade vilka öl Urban och jag provade under hans vistelse här:
2.Stora öl
I torsdags fick Karen och jag en överraskning. Min kompis Urban meddelade att han kommer och hälsar på igen till Thanksgiving. Det här blir Urbans 3:e gång i Arkansas och 2:a gång sedan jag flyttat hit. Han har även rekordet att hittills vara den enda besökaren från Sverige som vi har haft.
Visserligen hade Urban meddelat att han planerade att komma för flera månader sedan men när tiden gick och vi inte hörde något mer från honom så trodde inte jag det skulle bli av. Thanksgiving är ju den tid på året då flest Amerikaner reser så jag tror inte att Urban inser vilken tur hade hade som lyckades få tag på flygbiljetter under denna vecka.
Denna gång skall jag lyckas med att vara ledig de dagar som han är här. När han besökte oss i 2007 hade jag precis börjat jobba och hade inte tjänat in någon ledighet. Dessutom var redan då ett Sverige besök planerat till Jul vilket skulle ta min enda ledighet i anspråk så senaste gången var jag tvungen att jobba en eller två av de dagar som han var här vilket var trist förstås.
Vi får se vad vi kan hitta på denna gång som han inte tidigare har gjort. Eftersom han endast stannar 5 hela dagar så blir det nog inte aktuellt med någon längre tripp.
Det har varit så mycket den senaste veckan att jag inte har hunnit med att uppdatera någonting. Förra fredagen så karvade jag min första pumpa och resultatet var godkänt tycker jag för att vara den allra första gången.
Karen har gjort detta tidigare men var inte så nöjd med sin. Kanske hemligheten var tålamod vilket jag har ett överflöd av jämfört med min fru. Själv har jag inte speciellt mycket tålamod så ni kan räkna ut Karens mått av det då
Karens systerdotter med dotter kom över tillsammans med Karens syster, mamma och Karens systerdotters bästa väninna med familj.
Det var väldigt trevligt och min första riktiga Halloween med barn som går från hus till hus och tigger godis och säger ‘Godis eller Bus’ (fast på engelska förstås).
Lilla Brooke är bara 1,5 år så man undrar hur mycket hon förstår av det hela men hon verkade väldigt exalterad över allt som hände.
Jag var förvånad över att se hur många barn som var ute och samlade godis i vårt kvarter. Om jag säger att det var 200 människor på vår gata så tror jag inte att jag överdriver åtminstone. Vi gick med ‘våra’ barn från hus till hus och det var ju ett ypperligt tillfälle att stifta bekantskap med grannar som vi inte känner. 
Jag saknar Sverige mest när det kommer till helgerna och tycker att man firar mer i Sverige än i USA, på Jul, Påsk och Midsommar förstås.
Tycker inte att jag har fått så mycket i utbyte men Halloween var faktiskt en rolig sak att uppleva tillsammans med alla barn som var utklädda. Kanske jag till nästa år skall klä ut mig också?
Idag fick jag en stor överraskning när min vän Urban meddelade att han kommer för att besöka oss till Thanksgiving. Han hade tidigare berättat att han planerat att komma men när tiden gick och det nu endast är 3 veckor till Thanksgiving så trodde jag inte att det skulle bli av. Med endast 3 veckor kvar så lyckas han dock boka biljetter och komma under den tidpunkt då flest människor reser i USA. Jag tror inte att han förstår vilken otrolig tur han hade som hittade biljetter så här sent.
Det här blir Urbans 3:e gång i Arkansas och 2:a gång sedan jag flyttade hit och han blir vår första svenska gäst i vårt nya hus precis som han var vår första svenska gäst i vårt förra hem.
Igår när nyheterna började på TV klockan 22:00 så tittade vi som vanligt på KARK4, vår favoritkanal av de 4 som vi har i Little Rock. I stället för att börja som vanligt i studion så var man direkt från 7:e gatan i Little Rock, den gata som både Karens och min arbetsplats ligger intill. En bil hade kört ner i en vägsänka och uppenbarligen hade inte föraren förstått hur högt vattnet stod. Det har regnat enormt mycket här i Arkansas detta året och man tror att det kommer att bli ett rekord sedan mätningar påbörjades för hundratals år sedan.
Enbart under gårdagen så fick vi 5,5 inches eller 140 mm regn här i Storstadsområdet och under hela året så är det redan ett rekord t.o.m Oktober, om det blir ett rekord för hela 2009 återstår att se men allt tyder på detta.
Nåväl, dramatiken började när KARK4:as reporter pratade till bilderna på bilen som satt fast i vattenmassorna i sänkan på 7:e gatan. Fyra gånger av fem, när jag inte kan svänga vänster utan att rödljuset slår om (det finns ingen grön vänsterpil på denna plats) på gatan utanför den myndighetsbyggnad där jag jobbar, så fortsätter jag i stället på 7:e gatan ner till nästa påfart till motorvägen. Jag passerar då den sänka där denna bilen satt fast.
Till att börja med var det inte lika dramatiskt som det skulle bli. I bilen som satt fast i vattenmassorna kunde man se föraren och någon passagerare skymta i bakgrunden. Detta var klockan 22:00 så det var mörkt och man såg inte så noga. KARK4 hade deras reporter och kamera på motsatta sidan av sänkan där bilen hade kört ner. En civil bil körde upp på sidan av sänkan där bilen som hade kört fast kom ifrån. En man kom ut från den bilen och började veckla ut rep som han hade i sin bil, uppenbarligen för att försöka dra upp den bil som satt fast i vattnet. Medan denna man meckade med sitt rep så såg vi hur bilen som satt fast i vattnet upp till halva vindrutan, började röra sig och sjunka ner väldigt snabbt i djupet. En person vevar ner rutan och stäcker sig ut. Bilen sjunker snabbt tills dess att endast taket skymtar ovanför vattenytan. Nu blir mannen med repen plötsligt medveten om hur illa situationen är och slänger allt, kastar sig i vattnet och simmar ut till bilen. Samtidigt rullar en brandbil upp och brandmän kommer med yxor, rusar ned i vattnet, krossar bilens rutor och sliter ut passagerarna, en mor och ett barn.
Vi sitter och ser detta i direktsändning och tappar förstås hakan. Helt otroligt dramatiskt var det och dessutom på en gata som jag oftast tar när jag åker hem.
Tänk vad tryggt Sverige är
