You are currently browsing the category archive for the 'Life' category.
Jag jobbar in i det sista. Imorgon blir det final för arbetet denna veckan. Jag lyxade till det rejält och tog ledigt på måndag också så det blir 5 sköna lediga dagar. I Sverige tog jag ofta ledigt runt 15:e December och var sedan ledig till efter Trettondagen. Många år så behövde inte ta så många dagars semester för att kunna vara ledig i 3 veckor. Men det var på SEB tiden förstås. På FB Data tiden väntade ju årskörningarna efter Jul och under Nyårshelgen.
Köpte de sista Julklapparna till Karen idag och har nu allt inslaget och liggandes under granen. Vi skall nog fira lite som i Sverige med att öppna Julklapparna mellan oss på Julafton medan traditionen här annars är att öppna julklapparna på Juldagen. Då, på Juldagen kommer familjen över hit för att äta Julmiddag. Det blir dock inget tradionellt Svensk julbord. Det är nästan omöjligt för mig att hitta råvaror till det här. Första året kokade jag skinka men jag vet inte vad som hände med den. Inte såg den ut som i Sverige i alla fall. Annars så är det ju nästan omöjligt att hitta okokt skinka även i Sverige numer. Färdigkokt skall det vara för alla slöa människor men den smakar ju därefter också. Om det skall vara blöt och slemming färdigkokt skinka som gäller så avstår jag hellre. Den skinka jag kokade själv blev så mör att den föll i bitar när man skar en skiva, men smaken på den skinkan är vad som är Julskinka för mig. Färdigkokt skinka smakar som den där plastförpackade som man kan köpa i skivor året om.
Garvan Woodland Gardens Christmas decoration. Hot Springs, AR
Julmust skulle vara gott och Svagdricka förstås, gud vad gott det är. Alla sorters sill, köttbullar och prinskorv, allt det där som man minns från Jul i Sverige. Som jag sagt förut, hemlängtan har jag bara vid de stora svenska helgerna.
Nu har jag jobbat 80 timmar i den senaste 2-veckors perioden och skall ha en ledig fredag. Tyvärr med allt som pågår på jobbet så kan jag inte koppla av som vanligt utan känslan att någon skall ringa både denna fredagen och under helgen känns tung och överhängande. Vår 3:e partsleverantör konverterar just nu vår kunds data och jag är ansvarig för att alla koder skall finnas i målsystemet som konverteringsprogrammen uppdaterar.
Värst är att kommunikationen är så otydlig och alla inblandade förväntas förstå vad som förväntas av dem trots att vi inte har en aning om (eller nästan ingen aning) vad de andra inblandade gör. Exempelvis så vet jag inte alls var i konverteringsprocessen leverantören befinner sig, hur lång tid det beräknas ta, om man kör konverteringsprogrammen under natten eller endast dagtid etc. Det är en jävla soppa och skapar otrolig frustration eftersom det inkräktar så på privatlivet.
Annat var det på gamla FB Data tiden. Varje årskörning planerades ett år i förväg, alla visste sin uppgift och vad som förväntades av dem, vi blev mycket generöst ersatta för att behöva arbeta på nyårsafton och nyårsdagen med dubbla löner och extra bonusar för insatsen. Man blev även ersatt då man var ‘on call’ eller hade beredskap som vi kallade det. Det vill säga den situationen som jag är i nu men som jag inte får ett dugg i ersättning för. Jag får inte ens ersättning när jag måste jobba på mina lediga dagar eller helgen.
Det gör mig ganska så deprimerad och tanken finns där att om jag skall behöva jobba så här hårt när jag har ett delstatligt jobb så kanske man trots allt skulle undersöka arbetsmarknaden där man får anständigt betalt för sina insatser. Har haft det rätt så bra på mitt nuvarande jobb tills för ett par månader sedan då arbetspressen ständigt har stigit till en nivå som gör att jag är stressad efter jobbet också. Våra åtaganden har ökat dramatiskt och de flestas roller har dubblats eller tredubblats det senaste året utom min. Jag är fortfarande den enda som gör det jobb som faller inom mitt område trots att man har reserverat i budgeten för ytterligare en som jag.
Den här tiden som jag vanligtvis älskar och försöker ta ledigt från jobbet runt jul och nyår kommer i år att vara en transportsträcka tillls dess vi är i April. Då skall det förhoppningsvis inte kunna bli värre än det är nu. Då har vi implementerat den största och näst största domstolen i Arkansas och från där skall det vara nedförsbacke, tror och hoppas jag.
Jag har kännt ett behov att ventilera vad jag tänkt på den senaste tiden. Kanske ingen rolig läsning men nu är det sagt i alla fall.
Jaha, då var man vaccinerad och fin emot både svininfluensan och den vanliga influensan. En timme och 45 minuter fick jag köa tillsammans med andra delstatsanställda för att bli vaccinerade på löpande band. Hade jag gått ner 2 timmar senare så hade jag säkert kunnat komma undan med halva den väntetiden men man ville ju inte riskera att det skulle ta slut. Så resonerade säkert de flesta så 75% av alla dök säkert upp under de första två timmarna av de 4 som vaccinationen skulle pågå.
Denna bild är bara 'lånad' på nätet, jag har inte stulit den
Nu är det ju bara att hoppas att det hjälper och att man inte får några biverkningar men det finns det ju förstås ingen garanti på. Tänkte på att det skulle vara en bra ide till en bok, det här med att nästan hela jordens befolkning blir vaccinerade men biverkningarna visar sig först mycket senare. Om det skulle bli en skräckbok så kanske biverkningarna var att alla som blev vaccinerade blev zombier efter 1 år, om det var en allvarlig bok skulle alla vaccinerade få någon hemsk sjukdom, om det var en skämtsam bok skulle alla vaccinerade få clownansikte efter ett år osv. Den iden jag hade var dock mycket mer avancerad men det har jag dolt genom att hitta på allt det jag just skrev, ifall jag skulle få inspiration att skriva den där boken. Om det var en musikalisk bok skulle alla omvandlas till operasångare,,,etc, etc 
Har nog druckit för mycket kaffe idag, känner mig helt koffein förgiftad efter en stressig dag på jobbet.
För att få uppleva åtminstone lite Lucia stämning så bakade jag saffrans bullar och en saffrans kaka efter nya recept som jag provade för första gången. Resultatet blev MYCKET lyckat tycker jag själv även om Amerikaner inte är vana vid smaken på saffran och därför inte uppskattade det lika mycket som jag. Chokladkakan men saffran kan jag dock enkelt göra i en icke-saffrans variant vilket blir betydligt billigare eftersom jag tror att saffran är MYCKET dyrare här än i Sverige (om inte priset i Sverige har gått upp dramatiskt sedan jag flyttade). För 1 gram saffran betalade jag $13 vilket är 92,50SEK eller 46,25 per 0,5 grams kuvert som det säljs i Sverige.
Tredje advent och Lucia på samma dag.
Saffransbullarna blev mycket godare än jag någonsin gjort dem men man får improvisera en hel del här eftersom samma råvaror som man använder i Sverige är det svårt att få tag på här. Vaniljssocker finns inte i USA men istället använde jag en form av flytande vanilj smaksättare. Torrjäst är det enda som existerar så långt jag har sett men det är inget stort problem. Kesella däremot finns inte här och det har ju blivit väldigt vanligt i saffransbullar för att de inte skall bli så torra.
Hälsosamt svenskt kaffebröd
Jag är ingen frekvent bagare, det blir kanske 1-2 gånger per år som jag ger mig på det och det kanske är därför som jag tycker det är så mycket svårare än matlagning. Jag blev dock väldigt positivt överraskad av resultatet för detta var de bästa saffransbullar som jag någonsin ätit. I stället för Kesella använde jag Keso (eller “Cottage cheese” som det heter här) och när degen jäste så såg det lite skumt ut för de små kornen i Keson ville inte blanda sig med övriga ingredienser utan flöt liksom ovanpå degen. Speciellt blev det tydligt när degen jäste och kesokornen poppade upp på ytan. Därav märktes det dock inget efter det att Saffransbullarna hade gräddats. Då hade Keso-kornen försvunnit (smält?) och bullarna såg helt likadana ut som ‘vanliga’ saffransbullar, förutom fyllningen förstås.
Jag tror det var fyllningen också som bidrog till att göra dem så goda för mindre ‘torra saffransbullar’ än så här kan det inte bli. Jag blandande hackad mandel med smör, kanel och kardemumma till en fyllning som jag tryckte ned i mitten på bullen. Jag är inte speciellt förtjust i kaffebröd men detta var något av det bästa som jag ätit (har jag redan sagt det?)
Chokladkakan med saffransglasyr hade mörk choklad med valnötter i botten och vit choklad med saffran på toppen
Choklad/saffranskakan hade en väldigt distinkt smak av saffran och det var nog för mycket om jag skall vara ärlig. Jag använde ett helt gram till glasyren och det var nog att överdriva. Själv älskar jag smaken av saffran så jag tyckte det var kanongott men för Amerikaner som inte är vana vid smaken skulle nog 0,5 gram eller t.o.m 0,25 gram ha varit tillräckligt. Denna chokladkaka var superenkel att fixa och jag kommer att göra en ny variant där jag utesluter saffran helt eftersom Amerikanerna som testade den, skrapade av glasyren.
Mja, lite överdrivet kanske det är. Snarare så är han väl helt sönderslagen i bitar. Det hände på vår uppfart i tisdags kväll. Den jag pratar om är inte den RIKTIGA Jultomten alltså utan en lyktstolpe i form av en Jultomte med ett huvud som har glödlampor i sig. Karen köpte denna juldekoration till vår uppfart i lördags. Hon hade hittat den på Penneys för halva priset vilket fortfarande var $120. Karen ville veta vad jag tyckte men det lät som att hon redan hade bestämt sig när hon ringde och ville att jag också skulle komma till Penneys. Svärmor hade tittat på den också och tyckte den var underbar så vad skall jag säga när jag kommer för att ge mitt omdöme?
Denna 'Wasa'-tomte stod säkert INOMHUS
Eftersom min fru tyckte så mycket om den så sa jag att jag tyckte den var fin trots att det kanske inte var hela sanningen så hem åkte vi med en stor kartong som innehöll Jultomten och en idiotisk beskrivning skriven av en sadist i Kina som ville jävlas med blekansiktena där borta dit den gick på export. Den var inte svår att sätta ihop ifall man inte hade följt beskrivningen men med denna som var skriven i omvänd ordning (Ja visst ja, Kina ligger ju på andra sidan jorden så då blev det väl upp och ner) så var den omöjlig att montera.
Efter en timma insåg jag att jag skulle skita i beskrivningen och improvisera och då fick jag ihop den på en kvart. Jultomten blev dock inte långlivad. I tisdags kväll blåste det litet. Inget onormalt för Arkansas och på morgonen så låg han alltså där med fejan i betongen, sönderslagen och fin. Hade han inte brutit båda plastarmarna också i fallet så hade vi helt sonika packat ned honom i kartongen igen och kört tillbaks honom till Penneys och sagt att vi ångrat oss men nu kändes det lite som att tänja på sanningen eftersom det enda som var helt på honom var den alldeles för lätta foten och järnstolpen som gick mellan foten och huvudet. En felkonstruktion alltså, något som är 6 fot högt måste ju ha en tyngre fot om den skall stå utomhus annars går det ju som för Wasa skeppet.
Utomhus blev han dock inte långlivad
Vi har inte lämnat tillbaka honom än men jag har inga problem att hävda att vi vill ha pengarna tillbaka eftersom konstruktionen var defekt. Innan ni tror att jag är en snål skurk så skall jag bara tala om att jag skulle självklart aldrig ha gjort detta om vi exempelvis hade backat på honom eller tappat honom i marken. Men om han inte klarar 4 nätter i Arkansas så skulle han aldrig ha satt sin alldeles för lätta fot i denna delstat.
Lite lättad känner jag mig dock att han inte blev långlivad i familjen för jag tyckte aldrig riktigt om honom.
Jag funderar ibland på om jag som svensk här i USA gör människor arga för att jag förmodligen ganska ofta jämför saker med Sverige. Jag trivs verkligen här i USA och betraktar inte min relation tillsammans med mina arbetskamrater som annorlunda jämfört med den jag hade med arbetskamrater i Sverige. Jag är dock en väldigt ärlig människa och det är enkelt att läsa mig, vad jag tycker i vissa sammanhang.
Jag vet ju inte vad de säger dock när jag inte är där. Kanske tycker de att jag är den där rättframma oartiga svensken, även om jag verkligen försöker att vara lika artig som alla är här.
Karen berättade för mig för ett tag sedan att hennes mamma hade sagt att jag ALLTID framhåller att Sverige är så mycket bättre än USA. Jag undrade vad detta kunde vara för jag är verkligen inte en person som skulle säga att Sverige alltid är bättre än USA, framförallt eftersom jag inte tycker så och jag är en ärlig människa.
Men det visade sig att jag vid ett tillfälle tillsammans med min svärmor hade sagt att jag inte tyckte om amerikanska pannkakor, att de var alldeles för smaklösa och stabbiga och inte alls lika goda som svenska pannkakor. Det var hela fallet som min svärmor lagt fram om min åsikt avseende Sveriges överlägsenhet över USA.
Nu funderar jag på om simpla saker som denna har diskuterats bland mina arbetskamrater.
Svenskt toalettpapper är så mycket bättre än amerikanskt (vilket det faktiskt är), svenskt rörmokeri är så mycket bättre än amerikanskt (vilket det faktiskt är), svenska hotdogs smakar så mycket mer än amerikanska (vilket de faktiskt gör). JA, den där Lars är en riktig amerika hatare.
Tiden rinner på, ibland fortare än vanligt. Vi har nu bott i vårt hus i nästan ett år. I fredags firade vi vår femte bröllopsdag. Jag har bott här i USA i två år och sju månader nu. Det är ganska precis tre år sedan som jag sa upp mig från mitt välbetalda jobb på SEB för att kasta mig ut i arbetslöshet och en oviss ekonomisk tillvaro.
Hittills så har det ju gått ganska bra men all stress i samband med att säga upp sig från sitt jobb, planera och genomföra flyttningen, söka mitt första jobb här i USA, är nog inget jag vill gå igenom igen. Inte själv i alla fall. Det var nog det som gjorde det ännu svårare, att behöva fatta och genomföra alla dessa svåra beslut på egen hand.
Nu är ju mitt liv här och i Sverige går livet vidare utan att jag vet så mycket om vad som händer. Visst försöker jag följa med i tidningar och så men jag tror nog att det är svårt att förstå vad som händer i ett land som man inte lever i. Samtidigt finns det ‘experter’ på andra länder som sitter i Sverige men kan analysera läget i ett avlägset och totalt annorlunda land än det de själva är födda i. Hur går det till när man som Svensk har problem att hänga med i det som händer i det land man tillbringat nästan hela sitt liv.
Det är väl kunskap på olika nivåer och plan förstås. Kanske tycker jag att det är svårt att hänga med i vad som händer i Sverige eftersom jag är så van vid att ha fullständig koll och nu när man har varit här i 31 månader så har väl inte så mycket hänt som man kanske inbillar sig.
Tänk vad mycket konstigt man kommer att tänka på när man skall försöka sig på att ta upp bloggandet igen efter ett långt uppehåll. Postar inga bilder denna gång, det är nog ingen som läser i alla fall.
Jag räknar ner dagarna till dess att Karen kommer tillbaks från sin tjänsteresa i Kalifornien. Trodde faktiskt inte att det skulle kännas så här trist att vara ifrån varandra och vara ensam hemma. Karen sa att hon upplevde samma känsla när jag var i Sverige på semester. Lite märkligt kan man tycka att vi båda upplever ensamheten så svår eftersom vi båda levt själva så länge innan vi flyttade ihop.
Dreaming of mummy
Jag har ju tyckt att livet har känts så mycket lättare här i USA än det var i Sverige men samtidigt har jag haft svårt att sätta fingret på om det är endast är att leva tillsammans med Karen som gjort det lättare eller om livet i allmänhet är lättare här i USA. På det sättet så har Karens tjänsteresa varit bra för den har fått mig att förstå att jag aldrig skulle stanna här om det inte vore för Karen. Inte för att jag vantrivs här. Tvärtom så är det mycket i det Amerikanska samhället som jag gillar men inte tillräckligt mycket för att jag skulle bli kvar här om det inte vore för Karen. Kanske kommer jag att känna annorlunda om några år när jag har rotat mig ännu mer men jag betvivlar detta. Jag känner mig redan etablerad här och trivs med det mesta men det har nog att göra med att jag trots allt är en rätt så flexibel person.
Idag är det 7 dagar kvar. Nästa Fredag kan jag hämta upp Karen på flygplatsen och det blir inte bara jag som kommer att bli glad att se henne igen. Det kommer att bli roligt att se hur exalterade Fritz och Molly kommer att bli av att ha ‘mamma’ hemma igen.
När Karen och jag gifte oss fick hon på något viss nys om att det var en svensk tradition att ge en s.k ‘morgongåva’ till bruden, morgonen efter bröllopsdagen. Anledningen till denna s.k ‘morgongåva’ kan vi kanske kan föreställa oss när vi tänker tillbaka på gamla tider då män och kvinnor inte var lika jämlika som idag. Hursomhelst så visste Karen att jag skulle ge henne en ‘dyrbar’ gåva (jag berättade inte detta) och hon ville göra något likadant för mig vilket enligt traditionen i Sverige inte var nödvändigt.
Karen gav mig en guldklocka vars baksida är graverad med dagen för vårt bröllop och en privat hälsning från henne. Jag brukar ofta ta av mig klockan och titta på graveringen på baksidan och dess budskap som betyder mycket för mig.
Nu efter 5 år så gav slutligen batteriet upp i min klocka och jag behövde byta det. Jag frågade Karen var hon rekommenderade att göra detta och hon tyckte att WalMart var ett bra alternativ. Således tog jag min klocka till WalMart här i Maumelle och gick till avdelningen som handhar smycken och klockor. En liten tjej före mig frågade den kvinna som jobbade om de gjorde håltagning i öron, vilket man faktiskt kan få gjort hos WalMart men uppenbarligen kunde man inte få det gjort av ‘Candy’ som jobbade i smyckesavdelningen i Maumelle. Jag önskar att hon hade gjort samma bedömning om sin inkompetens avseende byta batteri i en klocka.
Men tyvärr, efter det jag hade frågat om de byter batterier i klockor så sa hon, Javisst och därefter började hon karva med en skarp kniv på baksidan av min klocka. Efter 7-8 försök utan att lyckas få bort baksidan så bad jag henne att få tillbaks klockan. Jag tittade på baksidan och den fina inskriptionen som min fru hade satt på klockan var nu full av fula repmärken som ‘Candy’ hade tillfogat med sitt vassa föremål.
Jag är inte en hetlevrad person men när jag såg detta så sa jag att hon hade förstört den fina inskriptionen som min fru gett mig på vår bröllopsdag. Jag var chockad när hon svarade att repmärkena var där redan från början vilket är en skär lögn eftersom jag aldrig bytt batteri i klockan sedan Karen köpte den för 5 år sedan. Jag sa att hon var en ‘damn liar’ om hon hävdade detta.
Jag inser dock mitt eget fel i detta. Jag ‘visste’ redan att WalMart inte har utbildad och kompetent personal. Bara stackars människor som inte kan livnära sig på ett professionellt arbete. Trots detta anförtrodde jag dem med något som var mig kärt. Jag gör inte om misstaget.
Min morgongåva till Karen var ett par guldörhängen med diamanter, samma diamanter infattade i en fattning identisk med diamantringen som blev hennes vigselring. Som tur är behöver de inga batterier.
Jag hann inte med att skriva fortsättningen av min vistelse i Sverige men skall försöka att summera upp den avslutande veckan.
Ulla, Urban & Gösta Gustafsson
På söndagen åkte jag med min kompis Urban till hans föräldrars nya lägenhet i Eskilstuna för lunch. De sålde sitt hus förra året där de bott i nästan 40 år. Urbans föräldrars lägenhet är i ett helt nybyggt hus och det såg fint ut men jag blev raskt medveten om hur bortskämd jag blivit i USA med luftkonditionering. Den söndagen var den 28 grader varmt i skuggan och lägenheten höll samma temperatur. Efter lunch åkte vi till Urbans sommarstuga med föräldrarna och det var lika varmt där men värmen är inte lika besvärande i skogen som i stan. Jag tror att när man lever i ständig luftkonditionering som vi gör i USA så sjunker toleransnivån för värme och jag svettades på ett sätt som jag aldrig svettas vare sig utomhus eller inomhus hemma i Arkansas. Inte blev situationen bättre av att Urbans gamla bil inte hade luftkonditionering.
Mitt i lunchen kom vaktparaden förbi
På kvällen så åkte vi dock äntligen upp till Stockholm men det var rätt sent så det blev endast en pizza på kvarterskrogen innan sängdags. ‘Svensk’ pizza är så mycket godare än den som man kan få tag på här i USA. Måndagen mötte jag upp med Urban för lunch på ‘Zanzibar’, där vi satt utomhus och åt i det vackra vädret. Kollade sedan in hans jobb innan jag vandrade iväg till Gamla stan för att köpa något från Bengt Elde butiken till Karen.
Västerlånggatan i Gamla Stan
Karen älskar allt som tavelmålaren Bengt Elde gör och vi har mycket av hans saker i vårt hem. Sedan på kvällen mötte jag Urban samt fyra av hans kompisar på Monks Cafe som är en för mig helt ny ölkulturell restaurang i Stockholm. De hade både eget bryggt öl samt öl från små hantverksbryggerier och från hela världen.
Denna flaska öl på Monks Cafe kostade 9995:-
Därefter vandrade vi iväg till McInleys på Kungsholmen som har ett antal öl på fat från hantverksbryggerier i Sverige såsom Nynäshamns ångbryggeri. Jag saknade min favorit från detta bryggeri under hela min resa i Sverige nämligen ‘Indianviken Pale Ale’ men deras mellanöl ‘Bedarö Bitter’ drack jag flera gånger under Sverigevistelsen och det är en fantastiskt fin ale.
Sista ölen för kvällen blev en veteöl smaksatt med äpple på Cafe Duvel för Urban
Vi avslutade kvällen på Cafe Duvel eller rättare sagt på ‘Pressklubben’ som är Cafe Duvels bakficka. Jag drack en Dupont Saison och Urban provade en Veteöl som smaksatts med äpple.
Tisdagen började det regna och jag mötte Stefan från min tid på SEB för lunch på en av restaurangerna i Kulturhuset. Det är märkligt att lunchrätter som jag tidigare bara tog för givet och tyckte var OK nu smakar gudomligt gott efter 2,5 år i USA. Det tog ett tag innan jag började sakna Svensk mat. Det var jättekul att träffa Stefan igen och vi pratade bort 2 timmar på nolltid innan jag var tvungen att ta tåget till Eskilstuna.
Stefan som jag jobbade mycket tillsammans med på SEB
Det var skönt att komma tillbaka till min syster och svågers hus och ta det lugnt på tisdagskvällen. Det har varit jättekul att träffa så många från familj, släkt och vänner under min vistelse men varje dag i princip har varit uppbokad för något så det var skönt att bara slappa inomhus på tisdagskvällen. Vi åt sill och färsk potatis med öl och snaps och det var förstås också gudomligt gott för en utflyttad Svensk.
Min svåger skålar till sillen
Sista fulla dagen i Sverige på onsdagen tillbringade jag första hälften med min mor. Det kändes sorgligt att veta att jag skulle åka imorgon och att jag inte kunde eller borde tala om det för lilla mamma. Men hon var glad och lever nu i sin egen lilla värld där tid inte verkar ha samma betydelse som den har för oss andra stressade människor. Mor var glad när jag kom och sade glatt Hej Då när jag gick och jag hoppas och tror att det var svårast för mig.
Min lilla mamma, Anna
På onsdagskvällen ordnade Jocke och Malin med mat för oss och Jeanette och Jonas med familj. Tyvärr så kände sig min svåger inte tillräckligt bra efter sin svåra förkylning så han och min syster kom inte med. Jag åkte hem rätt så tidigt så att jag trots allt hann spendera lite tid med dem denna sista kväll i Sverige innan resan tillbaks på torsdagen.
Min systerson Joachim, grillens okrönte Konung
Tordagsmorgonen skjutsade de mig upp till Arlanda. Jag misstänkte att jag förmodligen hade övervikt på mitt baggage eftersom de få saker som jag fått med från min mors gamla hem vägde tungt. Tidigare så hade man rätt att ta med två gånger 35 kg resväskor på flygningarna över Atlanten med det har nu minskat till 22,5 kg per väska. Efter 1:a Juli så tillåter dessutom Delta endast 1 resväska gratis. Trettiofem kilo som var gränsen per väska tidigare var oerhört generöst medan 22,5 kilo visade sig vara snålt. Min första väska vägde 19 kg och innan jag hade hunnit säga något hade den försvunnit iväg på bagage bandet. Jag trodde inte att de skulle vara så kinkiga men den andra resväskan vägde 27 kg och de skulle inte släppa igenom den kostnadsfritt. $150 skulle det kosta för mina 5,5 kg extra. Jag sa att det vägrar jag att betala för endast 5 kg övervikt och ville att det skulle avräknas den väska som hade undervikt. Det gick dock inte utan jag fick gå åt sidan och plocka ut kungastatyetterna och bronsplacketterna som vägde mest och lägga dem i min ryggsäck. När jag på nytt fick köa och väga väskan så hade den undervikt och jag bad att få lägga tillbaks några av de saker som jag hade i ryggsäcken nu i väskan. Det gick inte, jag var tvungen att gå åt sidan och göra detta. Jag ville dock få ner så mycket som möjligt av vikten i ryggsäcken så jag gjorde detta. Gick åt sidan, la tillbaks några få av de tunga sakerna i resväskan, ställde mig i kön igen och skulle sedan väga väskan. Nu vägde den 23,5 kg alltså 1 kg mer än tillåtet. Jag häpnade när de sa till mig att detta inte var tillåtet. Jag fick alltså en tredje gång gå åt sidan flytta över lite till av de tunga sakerna från resväskan till handbagaget. Det fåniga är ju att jag trots allt tog med samma vikt på planet som om jag hade fått packa allt i resväskan. Jag trodde aldrig att man skulle vara så förbannat kinkiga med några få kilos.
Nu hade ganska mycket av den generösa tiden som jag hade haft gått så jag rusade till Taxfree shopen för att köpa ‘Svenska nubbar’ att ta med till midsommar. Eftersom de förseglade detta i en påse skulle jag kunna ta med det hela vägen hem till Little Rock i handbagaget trodde jag. Efter det att jag hade betalat och fått den sigillerade påsen meddelade de mig dock att jag måste lägga spriten i det incheckade bagaget efter det att jag fått ut det i Atlanta innan jag kunde borda mitt anslutningsflyg där. Sköra glasflaskor i en resväska som jag sett hur bagage personalen hanterar var inget jag skulle vilja göra men nu var det för sent, jag hade redan handlat. Jag förstår inte alls varför påsen skulle sigilleras om man ändå sedan måste packa den i incheckat baggage? Jag var ju redan innanför säkerhetskontrollen och den funktionen som jag trodde att sigillpåsen hade var ju att ta mig igenom säkerhetskontrollen mellan den internationella terminalen i Atlanta till de nationella terminalerna.
Bytet av flyg i Atlanta blev stressigt. Två timmar är för lite när man flyger tillbaks till USA för då måste man köa för att gå igenom passkontrollen (mycket längre köer än motsvarande på Arlanda), sedan vänta på baggaget vilket denna gång tog jättelång tid. Inte förrän efter 30 minuters väntetid vid baggagebandet så började det snurra. Sedan skall man gå igenom tullen vilket vanligtvis går snabbt och sedan checka in baggaget igen vilket också går snabbt men nu var jag ju tvungen att stoppa ner spritflaskorna i baggaget innan jag kunde checka in det. Sedan genom säkerhetskontrollen igen, jag var orolig för att de skulle reagera på mina kungastatyetter som de hade gjort i Stockholm men ingen sa något.
Nu var det endast 45 minuter innan min anslutning till Little Rock skulle lyfta så jag skyndade mig raskt till tåget som skulle ta mig till terminal 3. Jag hann till gaten med 30 minuters marginal men kände mig stressad hela tiden.
Det var skönt att komma hem till Karen och Fritz och Molly. Jag var nyfiken på hur hundarna skulle reagera och de verkade lyckliga av att ha ‘pappa’ hemma igen. De första 3-4 dagarna efter det att man byter tidszon tycker jag att man sover oroligt. Vaknar på natten och somnar om flera gånger. I natt var nog den första natten som jag sovit utan avbrott.
Min systerdotter Jeanette med hennes dotter Sandra och sommarjordgubbar
Det är varmt i Arkansas, 35 grader i skuggan igår då jag promenerade fram och tillbaks över ‘The Big Dam Bridge’ två gånger. Det brukar ta mig 1 timma att tillryggalägga denna promenaden och jag var rejält varm och svettig på slutet. Det kändes dock skönt och när man har luftkonditionering överallt som vi har, då tycker jag inte värmen är så besvärande. Hellre 40 graders värme i Arkansas med luftkonditionering än 30 graders värme i Sverige utan.
