You are currently browsing the category archive for the 'Sverige' category.
En sak som slog mig under min Sverige vistelse är hur mycket priserna har gått upp sedan jag emmigrerade för 2,5 år sedan. Åttio kronor för en räksmörgås och en kopp kaffe på Amarant i lilla Torshälla, 70 kronor för att låsa in väskan på centralen i Stockholm, 70 kronor för en kvalitetsöl på puben, 180 kronor för hamburgare med pommes frites på en pubrestaurang, 60 kronor för att parkera i en landsortstad som Eskilstuna i 4 timmar. Fyrahundra kronor för 30 liter bensin vilket inte fyller upp tanken på knappast någon bil. Kanske har priserna gått upp här också men man tänker ju inte på det när man lever i vardagen och upplever prishöjningarna gradvis.
80 spänn för en räkmacka och en kopp kaffe på Amarant i lilla Torshälla, är det vettigt?
Vädret var ju däremot precis så fantastiskt bra som jag hade drömt om. Mellan hägg och syren var perfekt med undantag för någon regndag och två dagar när temperaturen steg till nästan 30 grader.
Syrenen hade blommat ut dagen innan jag åkte hem
En annan liten egenhet som jag upptäckte som ‘besökare’ var hur fixerat allt verkligen är runt personnumret. T.o.m när man handlar i affären. Visst är jag medveten att utan Personnummer kan man inte göra mycket i Sverige som har med myndigheter att göra men jag har tidigare inte reflekterat över vilken betydelse det har när man använder kreditkort.
Först och främst så är s.k ‘pin-kod’ mycket vanligare i Sverige än i USA. Visst används det i USA men oftast inte om man har ett kreditkort, endast för bankkort som debiteras direkt på bankkontot. När jag skulle betala med mitt kreditkort i affärerna så var ‘default’ att jag skulle knappa in min pin-kod. När jag berättade att jag inte hade det för detta kortet så ville kassörskan se en identitetshandling vilket jag tycker är väldigt bra i Sverige jämfört med USA. I USA om någon kommer över din plånbok så kan de handla överallt om du har ett kreditkort. Nästan aldrig frågar man efter en identitetshandling som styrker att du verkligen är ägare till kreditkortet.
Det var dock när jag i Sverige blev anmodad att visa min legitimation i en affär som det blev svårt. Jag visade mitt körkort som är utfärdat av delstaten Arkansas. Expediterna började leta efter (svenskt) personnummer på mitt Amerikanska körkort vilket det givetvis inte har. När jag förklarade att det var en utländskt identitetshandling och att de inte kunde räkna med att hitta ett Svenskt personnummer på ett körkort som är utfärdat i USA så såg de uppriktigt snopna ut och frågade ibland om vi verkligen inte har (svenskt) personnummer i USA. Jag försökte förklara att det viktigaste är ju faktiskt inte vad de skriver på kvittot de behåller utan att matcha mitt namn på kreditkortet med det som står på mitt Amerikanska körkort och också matcha mitt ansikte med bilden på körkortet. Om de har gjort detta kan de skriva vad fan som helst på kvittot, känd eller födelsedatum etc. Det är ju inte det som är det viktigaste utan identifieringen.
Jag var faktiskt uppriktigt sagt förvånad över att så många kassörskor på allvar förväntade sig att hitta ett svenskt personnummer på en utländsk identitetshandling. Ganska ofta får ju Amerikanerna klä skott för att de anses dumma när de tror att som saker fungerar i USA så förväntar de sig att det skall vara även utomlands men här såg jag den motsatta situationen som är precis lika dum.
När jag träffade några kompisar till en kompis en pubkväll i Stockholm så kom vi också in på detta om hur ‘dumma’ Amerikaner i allmänhet är eller rättare sagt en av kompisens kompisar tog upp detta att Amerikaner inte kan räkna upp mer än 3-4 länder i Europa. Jag kontrade med att fråga hur många Amerikanska delstater det där snillet kunde räkna upp men han svarade att det skulle vara motsvarande att fråga en Amerikan om Svenska landskap. Givetvis håller jag inte med eftersom Amerikanska delstater befolkningsmässigt och till ytan är mer liknande länder i Europa än Svenska landskap. Jag tycker nog också att man skall fundera lite i Sverige på om man anser sig vara så mycket mera kunnig än Amerikanen i geografi som man oftast anser sig vara.
Innan jag skulle flytta hit skickade jag ett mejl till mina kompisar på jobbet med en länk till en artikel om Arkansas och Little Rock på Wikipedia. Några av mina arbetskamrater sade efter de hade tittat på en kartbild som jag skickat att Arkansas låg precis i mitten av USA. Den bild jag hade skickat hade Pulaski County, där jag bor markerat i rött precis i mitten av Arkansas. Jag sa då att Arkansas är en av sydstaterna och ligger ganska långt söderut men mycket närmare östkusten än västkusten. Nej, sa de bestämt, Arkansas ligger precis i mitten av USA. Det var först lite senare jag insåg att de hade tittat på kartan av Arkansas och trott att det var USA och att det i rött utmärkta delen var Arkansas i USA medan det i själva verket var Pulaski County. Jag tycker detta tar hål på myten om att Amerikaner är korkade som inte kan placera länder i Europa rätt på kartan när inte ens utbildade Svenskar kan se skillnad på USA och Arkansas på en kartbild 
Arkansas med Pulaski County i rött men uppenbarligen missuppfattades detta som USA med Arkansas i rött
Jag hann inte med att skriva fortsättningen av min vistelse i Sverige men skall försöka att summera upp den avslutande veckan.
Ulla, Urban & Gösta Gustafsson
På söndagen åkte jag med min kompis Urban till hans föräldrars nya lägenhet i Eskilstuna för lunch. De sålde sitt hus förra året där de bott i nästan 40 år. Urbans föräldrars lägenhet är i ett helt nybyggt hus och det såg fint ut men jag blev raskt medveten om hur bortskämd jag blivit i USA med luftkonditionering. Den söndagen var den 28 grader varmt i skuggan och lägenheten höll samma temperatur. Efter lunch åkte vi till Urbans sommarstuga med föräldrarna och det var lika varmt där men värmen är inte lika besvärande i skogen som i stan. Jag tror att när man lever i ständig luftkonditionering som vi gör i USA så sjunker toleransnivån för värme och jag svettades på ett sätt som jag aldrig svettas vare sig utomhus eller inomhus hemma i Arkansas. Inte blev situationen bättre av att Urbans gamla bil inte hade luftkonditionering.
Mitt i lunchen kom vaktparaden förbi
På kvällen så åkte vi dock äntligen upp till Stockholm men det var rätt sent så det blev endast en pizza på kvarterskrogen innan sängdags. ‘Svensk’ pizza är så mycket godare än den som man kan få tag på här i USA. Måndagen mötte jag upp med Urban för lunch på ‘Zanzibar’, där vi satt utomhus och åt i det vackra vädret. Kollade sedan in hans jobb innan jag vandrade iväg till Gamla stan för att köpa något från Bengt Elde butiken till Karen.
Västerlånggatan i Gamla Stan
Karen älskar allt som tavelmålaren Bengt Elde gör och vi har mycket av hans saker i vårt hem. Sedan på kvällen mötte jag Urban samt fyra av hans kompisar på Monks Cafe som är en för mig helt ny ölkulturell restaurang i Stockholm. De hade både eget bryggt öl samt öl från små hantverksbryggerier och från hela världen.
Denna flaska öl på Monks Cafe kostade 9995:-
Därefter vandrade vi iväg till McInleys på Kungsholmen som har ett antal öl på fat från hantverksbryggerier i Sverige såsom Nynäshamns ångbryggeri. Jag saknade min favorit från detta bryggeri under hela min resa i Sverige nämligen ‘Indianviken Pale Ale’ men deras mellanöl ‘Bedarö Bitter’ drack jag flera gånger under Sverigevistelsen och det är en fantastiskt fin ale.
Sista ölen för kvällen blev en veteöl smaksatt med äpple på Cafe Duvel för Urban
Vi avslutade kvällen på Cafe Duvel eller rättare sagt på ‘Pressklubben’ som är Cafe Duvels bakficka. Jag drack en Dupont Saison och Urban provade en Veteöl som smaksatts med äpple.
Tisdagen började det regna och jag mötte Stefan från min tid på SEB för lunch på en av restaurangerna i Kulturhuset. Det är märkligt att lunchrätter som jag tidigare bara tog för givet och tyckte var OK nu smakar gudomligt gott efter 2,5 år i USA. Det tog ett tag innan jag började sakna Svensk mat. Det var jättekul att träffa Stefan igen och vi pratade bort 2 timmar på nolltid innan jag var tvungen att ta tåget till Eskilstuna.
Stefan som jag jobbade mycket tillsammans med på SEB
Det var skönt att komma tillbaka till min syster och svågers hus och ta det lugnt på tisdagskvällen. Det har varit jättekul att träffa så många från familj, släkt och vänner under min vistelse men varje dag i princip har varit uppbokad för något så det var skönt att bara slappa inomhus på tisdagskvällen. Vi åt sill och färsk potatis med öl och snaps och det var förstås också gudomligt gott för en utflyttad Svensk.
Min svåger skålar till sillen
Sista fulla dagen i Sverige på onsdagen tillbringade jag första hälften med min mor. Det kändes sorgligt att veta att jag skulle åka imorgon och att jag inte kunde eller borde tala om det för lilla mamma. Men hon var glad och lever nu i sin egen lilla värld där tid inte verkar ha samma betydelse som den har för oss andra stressade människor. Mor var glad när jag kom och sade glatt Hej Då när jag gick och jag hoppas och tror att det var svårast för mig.
Min lilla mamma, Anna
På onsdagskvällen ordnade Jocke och Malin med mat för oss och Jeanette och Jonas med familj. Tyvärr så kände sig min svåger inte tillräckligt bra efter sin svåra förkylning så han och min syster kom inte med. Jag åkte hem rätt så tidigt så att jag trots allt hann spendera lite tid med dem denna sista kväll i Sverige innan resan tillbaks på torsdagen.
Min systerson Joachim, grillens okrönte Konung
Tordagsmorgonen skjutsade de mig upp till Arlanda. Jag misstänkte att jag förmodligen hade övervikt på mitt baggage eftersom de få saker som jag fått med från min mors gamla hem vägde tungt. Tidigare så hade man rätt att ta med två gånger 35 kg resväskor på flygningarna över Atlanten med det har nu minskat till 22,5 kg per väska. Efter 1:a Juli så tillåter dessutom Delta endast 1 resväska gratis. Trettiofem kilo som var gränsen per väska tidigare var oerhört generöst medan 22,5 kilo visade sig vara snålt. Min första väska vägde 19 kg och innan jag hade hunnit säga något hade den försvunnit iväg på bagage bandet. Jag trodde inte att de skulle vara så kinkiga men den andra resväskan vägde 27 kg och de skulle inte släppa igenom den kostnadsfritt. $150 skulle det kosta för mina 5,5 kg extra. Jag sa att det vägrar jag att betala för endast 5 kg övervikt och ville att det skulle avräknas den väska som hade undervikt. Det gick dock inte utan jag fick gå åt sidan och plocka ut kungastatyetterna och bronsplacketterna som vägde mest och lägga dem i min ryggsäck. När jag på nytt fick köa och väga väskan så hade den undervikt och jag bad att få lägga tillbaks några av de saker som jag hade i ryggsäcken nu i väskan. Det gick inte, jag var tvungen att gå åt sidan och göra detta. Jag ville dock få ner så mycket som möjligt av vikten i ryggsäcken så jag gjorde detta. Gick åt sidan, la tillbaks några få av de tunga sakerna i resväskan, ställde mig i kön igen och skulle sedan väga väskan. Nu vägde den 23,5 kg alltså 1 kg mer än tillåtet. Jag häpnade när de sa till mig att detta inte var tillåtet. Jag fick alltså en tredje gång gå åt sidan flytta över lite till av de tunga sakerna från resväskan till handbagaget. Det fåniga är ju att jag trots allt tog med samma vikt på planet som om jag hade fått packa allt i resväskan. Jag trodde aldrig att man skulle vara så förbannat kinkiga med några få kilos.
Nu hade ganska mycket av den generösa tiden som jag hade haft gått så jag rusade till Taxfree shopen för att köpa ‘Svenska nubbar’ att ta med till midsommar. Eftersom de förseglade detta i en påse skulle jag kunna ta med det hela vägen hem till Little Rock i handbagaget trodde jag. Efter det att jag hade betalat och fått den sigillerade påsen meddelade de mig dock att jag måste lägga spriten i det incheckade bagaget efter det att jag fått ut det i Atlanta innan jag kunde borda mitt anslutningsflyg där. Sköra glasflaskor i en resväska som jag sett hur bagage personalen hanterar var inget jag skulle vilja göra men nu var det för sent, jag hade redan handlat. Jag förstår inte alls varför påsen skulle sigilleras om man ändå sedan måste packa den i incheckat baggage? Jag var ju redan innanför säkerhetskontrollen och den funktionen som jag trodde att sigillpåsen hade var ju att ta mig igenom säkerhetskontrollen mellan den internationella terminalen i Atlanta till de nationella terminalerna.
Bytet av flyg i Atlanta blev stressigt. Två timmar är för lite när man flyger tillbaks till USA för då måste man köa för att gå igenom passkontrollen (mycket längre köer än motsvarande på Arlanda), sedan vänta på baggaget vilket denna gång tog jättelång tid. Inte förrän efter 30 minuters väntetid vid baggagebandet så började det snurra. Sedan skall man gå igenom tullen vilket vanligtvis går snabbt och sedan checka in baggaget igen vilket också går snabbt men nu var jag ju tvungen att stoppa ner spritflaskorna i baggaget innan jag kunde checka in det. Sedan genom säkerhetskontrollen igen, jag var orolig för att de skulle reagera på mina kungastatyetter som de hade gjort i Stockholm men ingen sa något.
Nu var det endast 45 minuter innan min anslutning till Little Rock skulle lyfta så jag skyndade mig raskt till tåget som skulle ta mig till terminal 3. Jag hann till gaten med 30 minuters marginal men kände mig stressad hela tiden.
Det var skönt att komma hem till Karen och Fritz och Molly. Jag var nyfiken på hur hundarna skulle reagera och de verkade lyckliga av att ha ‘pappa’ hemma igen. De första 3-4 dagarna efter det att man byter tidszon tycker jag att man sover oroligt. Vaknar på natten och somnar om flera gånger. I natt var nog den första natten som jag sovit utan avbrott.
Min systerdotter Jeanette med hennes dotter Sandra och sommarjordgubbar
Det är varmt i Arkansas, 35 grader i skuggan igår då jag promenerade fram och tillbaks över ‘The Big Dam Bridge’ två gånger. Det brukar ta mig 1 timma att tillryggalägga denna promenaden och jag var rejält varm och svettig på slutet. Det kändes dock skönt och när man har luftkonditionering överallt som vi har, då tycker jag inte värmen är så besvärande. Hellre 40 graders värme i Arkansas med luftkonditionering än 30 graders värme i Sverige utan.
Det har varit full fart här hela veckan. I Torsdags åkte vi för att besöka min morbror och moster i Valla. Jag blev lite stressad mot slutet för jag hade ju en träff med FB Data inbokad på kvällen. Vi stannade dock i Valla i 5 timmar som gick väldigt fort eftersom det var så trevligt. Även min kusin från Stockholm hade beslutat sig för att hälsa på denna dag så vi hade mycket att prata om allihopa.
Sedan väntade återföreningen med det gamla FB Data gänget på kvällen. Tanken var att vi skulle ha haft en picknick i Rothoffsparken på kvällen men vädret denna dag var regnigt och ostadigt samt ganska kallt så när partygeneralen anlände styrde vi stegen mot ‘Å-bryggan’, en ny restaurang längs med Eskilstuna ån som ligger där det som tidigare hette pråmen låg. Det var en fantastiskt trevlig kväll med många skratt och det var jättekul att träffa alla gamla jobbarkompisar som jag tillbringade mina unga år från 1985 till 1999 med.
Sedan på fredag morgon var det bara att gå upp tidigt för jag hade lovat bjuda på Fika till mina gamla arbetskamrater från SEB IT. Även det var fantastiskt kul och morgonen försvann så snabbt medan jag pratade med alla gamla kompisar. Jag fick nog samma frågor om och om igen om hur länge jag var på besök, när jag hade kommit till Sverige och hur jag trivdes i USA men även om jag kände mig som en papegoja som upprepar samma saker om och om igen så var det bara roligt att prata med alla.
Sedan på fredagskvällen var det ölklubbsmöte med Humulus Lupulus igen. Det kändes som att det var ett bra tag sedan jag deltog (Januari 2007) men vi tjatade på som vanligt så det var som att tiden hade stått stilla.
På Lördagen tog jag en lång promenad med min mor innan jag på kvällen besökte Urban i hans sommarstuga tillsammans med alla som gjorden Amerika-resan 2004 då Karen och jag gifte oss. Tyvärr så kunde inte Vanja och Jan deltaga eftersom Jan blev sjuk i fredags. Jocke och Malin, Jeanette och Jonas med flickorna kom dock med för grill-party utomhus en underbar solig lördags eftermiddag och kväll.
Tiden har gått väldigt fort här och idag är det redan tisdag. I söndags var jag hembjuden till Jeanette & Jonas och deras tre små tjejer. Jag har inte sett dem på nästan ett och ett halvt år så med barn händer det förstås massor. Lilla Madde var bara en liten bebis på några månader när jag senast såg henne och hon hade nu hunnit växa upp till en liten charmig och bestämd dam. Sandra och Tyra har förstås också blivit äldre men mest märktes det på Madde eftersom barnen växer så snabbt de första åren. Mycket och god mat blev det hos det trevliga värdparet för oss inbjudna.
Tidigare på Söndagen hade jag besökt min mor igen på det äldreboende som hon finns på nu och hon var på gott humör när vi tog en promenad och sedan satte oss och fikade med de andra damerna på hennes våning.
Gjorde ett till besök hos mor på måndagen innan jag var tvungen att bege mig in till Eskilstuna för att möta Kjell på Bishops Arms. Vi satt och pratade i 5 timmar som kändes som 5 minuter. Tiden går väldigt fort här och alla är så vänliga och trevliga.
Jag kom till Sverige i Fredags. Klockan 11:25 landade mitt flyg enligt tabell på Arlanda. Efter många långa timmar på flygplatserna i Little Rock och Atlanta och ännu fler timmar i luften kändes det skönt att vara framme. Min syster och svåger hämtade mig på Arlanda för vidare hemfärd till deras hus i Torshälla. Vi stannade på legendariska ‘Ekolskrog’ där jag ätit många gånger i mitt liv, för lunch. Min syster och jag promenerade sedan upp till det ålderdomshem där min mamma flyttade in i februari. Det var förstås känslosamt för oss båda att träffas men min mamma verkade vara väldigt glad. Sedan så träffade jag min systerson och hans fru hemma hos min syster och svåger på kvällen där vi åt god grillad lax med hemgjord laxsås och potatis. Det är verkligen gott med ’svensk’ mat igen.
La mig klockan 22:30 och somnade nästan omedelbart efter att ha varit vaken i över 35 timmar. Vaknade dock tyvärr kl 12:45 och kunde inte somna om förrän 5:00. Sov sedan till 9:00 innan frukost väntade. Till lunchtid kom min moster och morbror tillsammans med andra släktingar och vi kunde fika utomhus i trädgården. Även om det har varit regnigt till och från så har vädret hittills varit väldigt fint och skönt.
Monica från Högskolan som bartender
Sedan besökte vi alla min mor igen innan jag fick skjuts in till Eskilstuna för ett besök på Eskilstuna Ölkultur tillsammans med Janne från ölklubben och Monica som jobbar där som bartender men som jag var klasskompis med på högskolan.
Janne från Ölsällskapet Humulus Lupulus
Det var en fantastiskt trevlig kväll med många goda öl. Vi startade med en Fröslunda Tjeckisk, provade sedan det nya Eskilstuna 350-års jubileumsöl, sedan en Bälgviken Pale ale, Skogstorps IPA och Barva bitter, alla bryggda på plats i det som enligt Janne nu är Sveriges ENDA (?) bryggeri-pub.
Janne ger en gratislektion i ölkultur till två av sina kollegor från jobbet
Det var imponerande på alla sätt, ölen var väldigt bra och lokalen och människorna som kom dit var väldigt trevliga. Synd att de endast har öppet på fredagar och lördagar.
När jag flyttade till USA för två år sedan var jag tvungen att avsluta mitt Lottospelande som jag haft sedan Lottos start 1980. Svenska spel tillåter inte att man spelar om man inte bor i Sverige. I Arkansas har lotto-spel varit förbjudet hittills (liksom stolligheterna med att 42 av Arkansas 75 counties fortfarande har alkolholförbud).
Nu så har dock ett lagförslag gått igenom vilket kommer att tillåta lotteri-spel i Arkansas. Jag vet att chansen att vinna är liten men om man spelar så kan man ändå drömma och ha chansen.
En av mina absoluta favorit reklamfilmer är denna för Lotto:
Karen och jag såg denna svenska film i veckan. Jag var exalterad att kunna hitta en svensk film här i USA som var textad på engelska så att Karen också kunde se den. Jag vet inte riktigt varför just denna film blivit uppmärksammad här. Det är inte enligt mitt tycke någon speciellt bra film. I normala fall skulle jag aldrig ens ha plockat upp den från hyllan i videobutiken efter att ha läst att det var en ‘vampyr film’.
Min behållning av filmen var att se Sverige i 1982 och också handlingen rörande den pennalism som huvudpersonen utsattes för i skolan. Vampyr-delen av filmen ansåg jag vara på gränsen till störtlöjlig och jag tycker inte att filmen håller ihop i sin helhet med dessa två huvudteman i filmen, vampyr-temat och pennalism-temat. Om man hade gjort vampyr-temat till något av en verklighetsflykt som hände i pojkens fantasi när han blev mobbad av sina ‘klasskamrater’ (funkar inte riktigt att kalla någon som plågar den andre för ‘kamrat’), då hade detta tagit filmen till en helt annan nivå. Nu blev det mer eller mindre två olika handlingar som endast hängde ihop på ett ytligt plan.
Intressantast var dock att få en återblick in i Sverige i början på 80-talet med som regissören berättade om i extramaterialet, ett Sverige på gränsen till järnridån med en liten förort där centrum endast består av Försäkringskassan och Coop-butiken. Det är så lätt att glömma bort hur Sverige var för endast 25-30 år sedan. Men som sagt så var denna del av filmen endast en bi-handling men dock det som intresserade mig mest.
Igår skrev SVD om att läkaren som häktats på Astrid Lindgrens barnsjukhus hade ‘avbrutit livsuppehållande behandling’. Idag så rapporterar man i stället att läkaren är misstänkt för att aktivt ha gett barnet ‘en för hög dos av det narkotikaklassade preparatet tiopental och morfin’
En väsentlig skillnad mellan vad som sades igår och idag. SVD börjar ju likna Aftonbladet i sin rapportering. Fram och tillbaka med uppgifter som är motsägelsefulla från ena dagen till den andra.
Svenska tidningar berättar idag om hur en läkare på Astrid Lindgrens sjukhus hämtades under arbetstid av fyra poliser misstänkt för mord. Hon satt enligt SVD häktad i två dagar utan att veta varför, det enda polisen berättade för henne (enligt SVD) var att ‘hon begått något mycket hemskt’.
Enligt uppgifter i diverse artiklar i dagens SVD så hade läkaren avbrutit ‘livsuppehållande åtgärder’ för ett barn som hade blivit fött i vecka 25.
I Sverige är det tillåtet att abortera ett barn ända upp till vecka 28. Inte förrän efter vecka 28 definieras barnet enligt svensk lagstiftning som ‘ett barn’.
Med denna typ av lagstiftning, kan det bli komplicerat för en läkare att hålla isär gällande lagstiftning för att avbryta livsuppehållande åtgärder om man samtidigt kan abortera ett barn som i detta fall skulle vara tre veckor äldre?
Men då stormar fyra stycken svenska skrivbordspoliser in på barnsjukhuset och arresterar en läkare under arbetstid. Det verkar ju ganska så ofarligt så flera skrivbordspoliser som i andra fall skyr patrulltjänst på gatorna som pesten eftersom det är där som våldet råder, anmäler sig frivilligt till detta ofarliga uppdrag.
I USA finns en öppen debatt om abort, det är avgörande för hur många människor lägger sina röster i politiska val, viktigare än andra frågor för många. I Sverige skulle det vara politiskt självmord att yttra något som kan anses negativt avseende abort. Inte ens Kristdemokraterna vågar ta ställning, det är ju viktigare att sitta i Riksdagen än att försvara moraliska värden. Sedan så händer något som detta som ifrågasätter de värderingar som gäller i Sverige. En läkare avbryter livsuppehållande åtgärder på ett barn som fötts när det är 25 veckor gammalt och blir häktad för mord. Samtidigt kan en annan läkare abortera ett barn som är tre veckor äldre och inte begå ett lagbrott utan endast utföra sitt uppdrag i tjänsten.
Att avbryta livsuppehållande åtgärder måste betyda att patienten inte kan leva utan hjälp av apparater, teknik. Att abortera ett barn som lever av sig själv (kanske utan behov av livsupphållande åtgärder) upp till 28 veckors levnadstid är däremot i enlighet med lagstiftningen i Sverige. Visst är det minst sagt förvirrande för att uttrycka sig diplomatiskt.
