You are currently browsing the category archive for the 'Uncategorized' category.
Igår när nyheterna började på TV klockan 22:00 så tittade vi som vanligt på KARK4, vår favoritkanal av de 4 som vi har i Little Rock. I stället för att börja som vanligt i studion så var man direkt från 7:e gatan i Little Rock, den gata som både Karens och min arbetsplats ligger intill. En bil hade kört ner i en vägsänka och uppenbarligen hade inte föraren förstått hur högt vattnet stod. Det har regnat enormt mycket här i Arkansas detta året och man tror att det kommer att bli ett rekord sedan mätningar påbörjades för hundratals år sedan.
Enbart under gårdagen så fick vi 5,5 inches eller 140 mm regn här i Storstadsområdet och under hela året så är det redan ett rekord t.o.m Oktober, om det blir ett rekord för hela 2009 återstår att se men allt tyder på detta.
Nåväl, dramatiken började när KARK4:as reporter pratade till bilderna på bilen som satt fast i vattenmassorna i sänkan på 7:e gatan. Fyra gånger av fem, när jag inte kan svänga vänster utan att rödljuset slår om (det finns ingen grön vänsterpil på denna plats) på gatan utanför den myndighetsbyggnad där jag jobbar, så fortsätter jag i stället på 7:e gatan ner till nästa påfart till motorvägen. Jag passerar då den sänka där denna bilen satt fast.
Till att börja med var det inte lika dramatiskt som det skulle bli. I bilen som satt fast i vattenmassorna kunde man se föraren och någon passagerare skymta i bakgrunden. Detta var klockan 22:00 så det var mörkt och man såg inte så noga. KARK4 hade deras reporter och kamera på motsatta sidan av sänkan där bilen hade kört ner. En civil bil körde upp på sidan av sänkan där bilen som hade kört fast kom ifrån. En man kom ut från den bilen och började veckla ut rep som han hade i sin bil, uppenbarligen för att försöka dra upp den bil som satt fast i vattnet. Medan denna man meckade med sitt rep så såg vi hur bilen som satt fast i vattnet upp till halva vindrutan, började röra sig och sjunka ner väldigt snabbt i djupet. En person vevar ner rutan och stäcker sig ut. Bilen sjunker snabbt tills dess att endast taket skymtar ovanför vattenytan. Nu blir mannen med repen plötsligt medveten om hur illa situationen är och slänger allt, kastar sig i vattnet och simmar ut till bilen. Samtidigt rullar en brandbil upp och brandmän kommer med yxor, rusar ned i vattnet, krossar bilens rutor och sliter ut passagerarna, en mor och ett barn.
Vi sitter och ser detta i direktsändning och tappar förstås hakan. Helt otroligt dramatiskt var det och dessutom på en gata som jag oftast tar när jag åker hem.
Tänk vad tryggt Sverige är
Tisdagen var den första dagen hittills (och förmodligen totalt) som inte var fullbokad med aktiviteter. Jag och min syster besökte äldreboendet där min mamma nu bor sedan i februari. Vi hade ett samtal tillsammans med hennes ‘faddrar’ och vi är mycket glada och nöjda med hur bra allt verkar vara på Snäckberget. Det är mycket personal på en avdelning med endast 5 x 2 äldre. Den våning som min mor är på har endast 5 boende men det är alltid två stycken från personalen på varje våning på vardagarna.
Sedan tog vi en promenad med min mor hem till min syster och svåger där vi åt lunch tillsammans och sedan promenerade tillbaks. Det var en lugn, skön och vacker sommardag så det kändes skönt att vila lite.
Syrener är min favoritblomma
Sedan igår onsdag åt jag lunch på Thai classic tillsammans med min systerdotter Jeanette. Jag brukade äta på Thai classic ca 2-3 gånger per vecka när jag jobbade i Eskilstuna. Därefter shoppade jag lite som jag inte kan få tag på i USA: Ipren 400mg, Samarin, Glöggextrakt, Svenska filmer på DVD, Svenskt godis och framförallt förstås massor med Lypsyl. På kvällen bjöd Jocke och Malin hem mig för grillat och lite prat. Dagarna har varit fullbokade men det är trevligt att träffa alla och alla skjutsar mig fram och tillbaks till allting så jag har en väldigt behaglig tillvaro.
Mitt inlägg före detta berättade om hur varmt det hade blivit och nu idag så har vi nästan nollgradigt och denna vinters första snö faller här i centrala Arkansas. Jag trodde faktiskt inte att vi skulle få någon snö denna vinter för imorgon så är det ju första mars och då brukar vår vädret rulla in i denna delstat. Ett vårväder som är att likna vid svensk sommar.
Nu håller vi på att göra oss i ordning för att gå ut och fira mitt två-års jubileum här i USA. Förra gången vi firade mitt 1-årsfirande var det med alla i Karens familj och vänkrets med denna gång beslutade vi oss för att göra något för bara oss.
En bild från vårt hus framsida när det började snöa:
Baksidan av vårt hus när vi kom hem från vårt restaurangbesök:
En annan bild av snön på vår baksida:
Här är vår amaryllis i morgonsol
Jag är tillbaks på jobbet efter att ha varit ledig i 10 dagar, den längsta tid som jag varit ledig sedan förra året då vi åkte till Sverige över Jul och Nyår. Fritz och Molly har säkert blivit bortskämda med att ha oss hemma varje dag så länge men de kröp under det varma täcket för att fortsätta att sova imorse när vi var tvungna att göra oss i ordning för dagen.
Det är inte tillräckligt länge med 10 dagars ledighet för att få den ångest som annars brukar infinna sig efter lång ledighet. Antingen så känner jag inte längre ångest inför att gå tillbaks till jobbet; som jag alltid gjorde i Sverige, eller också så är det den uppkommande ledigheten över Nyår som mildrar denna känsla. Här i USA så är man inte ledig på Nyårsafton men jag har tagit ledigt ändå så det blir endast en 2 dagars arbetsvecka.
Det var minusgrader imorse men nu skiner solen och temperaturen skall klättra upp mot 15 grader idag så det blir kanske en promenad på lunchen.
….vädret i Arkansas förblir inte detsamma särskilt länge. Nu har vi huttrat i låga temperaturer ett antal dagar och t.o.m varit tvungna att stanna hemma från jobbet i tisdags för att vägarna var nerisade och omöjliga att färdas på. Nu idag skiner solen och det är 20 grader varmt i skuggan.
Sitter med en kopp Gevalia-kaffe (inte min favorit men bättre än amerikanskt blask i alla fall) på verandan och njuter av vädret. Skall egentligen sätta igång med att laga svenska köttbullar för julfesten imorgon men det är ju så skönt att bara slappa. Tycker synd om de människor som ALLTID måste ha något att göra och ser det som en förmån att kunna koppla av genom att bara stirra in i naturen och sippa kaffe långsamt.
Men som sagt, de där köttbullarna för nästan hundratals gäster skall ju göras så jag får inte sitta för länge. Ikväll kommer Niclas och Jaynie på besök så jag måste hinna laga mat tills dess också. Det blir dock inte köttbullar utan kyckling i grön curry paste, Thai style.
Hemkomna från Thanksgiving firande kan jag konstatera:
1. Den Cajun friterade kalkonen var precis så god som senast när jag provade den.
2. Resterande mat var inte speciellt god för en svensk
3. Amerikanskt firande av högtider kommer aldrig i närheten av ett svenskt firande av Midsommar, Påsk, Jul etc.
Idag är det Thanksgiving och nästan alla Amerikaner är lediga från jobbet för att fira och äta mat med sin familj. Kalkon är den självklara centralpunkten i Amerikanernas matätande denna dagen. Förra året hade Karens syster lagat kalkon och den imponerade inte på mig det minsta om jag skall uttrycka mig väldigt diplomatiskt. Förra veckan var jag dock inbjuden till ‘potluck’ på Karens jobb där alla hade tagit med sig någon maträtt och hennes kollega Craig hade lagat en Cajun-kryddad friterad kalkon som jag tyckte var fantastiskt god. Han åtog sig att laga en sådan till oss för Thanksgiving så vi skall åka och hämta den idag innan vi åker till Karens syster för firandet.
Annars så tycker jag nog att Amerikanernas ‘matfrossande’ på Thanksgiving inte alls kan jämföras med vad vi Svenskar äter till jul. Jag vet inte om det är så förstås hos alla Svenska familjer men vi brukade alltid ha ett dignande smörgåsbord av maträtter till jul och något ens i närheten av detta har jag hittills inte sett här i USA. Annars så skulle man ju kunna tro att det var tvärtom.
Idag nu på morgonen kl 8:15 är det fyra grader ute. Det är lite märkligt att jag blivit så känslig för kyla här i USA. I Sverige var jag en av få Svenskar som aldrig klagade på vädret. När andra led av kalla blåsiga höstar eller långa vintrar så såg jag endast charmen i olikheten mellan årstiderna i Sverige och försökte njuta av dem så mycket det gick genom att göra olika saker vid olika årstider. Här i Arkansas dock så är det ju behagligt varmt en stor del av året och olidligt varmt under några sommarmånader så jag är inte van alls vid att frysa. Fyra grader kanske ingen i Sverige tycker är speciellt kallt men för min del känns det riktigt bittert. Kanske beror det på att vi oftast har så fuktig luft här i Arkansas som gör att det känns så kallt. Luftfuktigheten är ju den som gör sommaren varmare än vad termometern säger. I Sverige är det ju oftast mycket torrare luft så 4 grader känns ju oftast inte som något större problem.
Äntligen så har vi tillgång till internet på hemmaplan igen. Det har känts konstigt att vara utan både internet och tv i en vecka snart. Inte för att vi har haft lite att göra. Tvärtom så har detta varit de mest hektiska dagarna så länge som jag kan minnas. Massor att göra på jobbet och sedan hem och flytta. Det är en riktig pina att flytta. Vi har kört kartonger i ca två veckor i våra båda bilar. Sedan hyrde vi en sjumeters U-haul och körde över allt som vägde mindre än 50 kilo. Förra fredagen kom en flyttfirma och tog allt som vägde mer än 50 kilo, alla tunga möbler från övervåningen i lägenheten t.ex. Trots detta har vi fortsatt att köra billaster med kartonger och småsaker, allt som blir över när man trott att man flyttat klart. Det är väldigt tungt att tro att man är färdig och så öppnar man ett skåp man inte tittat i och har fortfarande saker kvar att flytta, ett till skåp samma visa. Det är just detta i slutet som är det jobbigaste, när man tror att man är klar och hittar mer som skall flyttas. Sedan är det ju allt som skall packas upp, diskas och ställas på plats etc. Vi kommer nog att jobba på detta i ett antal månader till.
Det positiva är ju dock att vara på plats i det här underbara huset. Att kunna låta hundarna springa fritt på bakgården. Att kunna ta hundarna på en promenad i dessa lugna kvarter utan trafik. Att när man är inomhus inte höra ett ljud, ingen trafik, inga störningar alls som når in till oss. Att kunna packa upp saker och inte vara bekymrad för att inte ha plats för dem. Allra bäst, att som denna dag när det har regnat, kunna hoppa in i bilen i garaget utan att behöva bli blöt genom att gå ut. Att zooma in i garaget när man kommer hem utan att behöva gå ut för att öppna en garagedörr.
Jag kan fortsätta hur länge som helst. Allt är bättre än det var tidigare även om vi bodde i en fantastiskt fin lägenhet i en bra område. Vi hade det väldigt bra tidigare men detta är t.o.m bättre. Vi har det fantastiskt bra.
