Kan man verkligen säga så? Vet inte om jag blandar svenska och engelska igen men hur som helst så var det vad som slog mig när jag körde till jobbet i morse. På Karens födelsedag i måndags så gav jag henne ett kort och en present. Vi skall inte fira hennes födelsedag förrän på lördag då hennes familj kommer över och då kommer hon att få det ‘riktiga’ kortet och övriga presenter men jag tyckte att hon måste få något på sin riktiga födelsedag också. Jag hade velat gå ut och äta på måndagen på någon av Karens favoritrestauranger eftersom det var hennes födelsedag men eftersom hon stannade hemma pga huvudvärk så hade vi en trevlig middag hemma i stället. Det var efter middagen som jag gav henne kortet och ‘presenten’. Presenten var en utskrift med olika alternativa ‘lagringshyllor’ för alla våra CD:s och DVD:s. Vi har pratat om att köpa en riktigt stor enhet som kan lagra ALLA våra hundratals CD:s och DVD:er på ETT och SAMMA ställe. De är ganska dyra men väldigt praktiska saker där man kan lagra 1200 CD-skivor i ett ‘torn’ som snurrar. Det finns några varianter av detta och det var vad jag hade printat ut så att Karen kunde välja modell och färg.

Nåväl, detta var en uppskattad present och jag beställde den igår efter det att Karen valt ut exakt vilken hon ville ha. När jag körde till jobbet imorse så slog det mig att jag hade glömt bort att köpa blommor till Karens födelsedag. Jag vet inte varför jag helt plötsligt kom att tänka på detta men det var då jag kände att jag måste ha drabbats av total ‘hjärnsmälta’. Alla de år som vi har varit tillsammans så har jag ALLTID uppvaktat Karen med blommor på hennes födelsedag. Det har blivit en sak som alltid har känts självklar och som jag ALDRIG har glömt bort tidigare. Vi firar t.o.m 3 st ‘anniversary-days’ (vad kan detta översättas till på Svenska???), Första maj som är den dag som vi träffades på ‘nätet’, 5:e Juli som är den dag vi träffades på ‘riktigt’ och den dag vi förlovade oss samt förstås Andra Oktober som är vår bröllopsdag. ALLA dessa dagar inklusive hennes födelsedag har jag kommit ihåg att uppvakta Karen med blommor utan att glömma en endaste gång. Därför blev jag alldeles iskall när jag imorse på väg till jobbet kom på att jag glömt att köpa blommor till hennes födelsedag. Jag förstår fortfarande inte hur jag kunde glömma bort detta. Det är sorgligt för nu kan hon aldrig mer säga att jag ALLTID köper blommor till henne på våra viktigaste dagar.

Advertisements