Jag räknar ner dagarna till dess att Karen kommer tillbaks från sin tjänsteresa i Kalifornien. Trodde faktiskt inte att det skulle kännas så här trist att vara ifrån varandra och vara ensam hemma. Karen sa att hon upplevde samma känsla när jag var i Sverige på semester. Lite märkligt kan man tycka att vi båda upplever ensamheten så svår eftersom vi båda levt själva så länge innan vi flyttade ihop.

Dreaming of mummy

Dreaming of mummy

Jag har ju tyckt att livet har känts så mycket lättare här i USA än det var i Sverige men samtidigt har jag haft svårt att sätta fingret på om det är endast är att leva tillsammans med Karen som gjort det lättare eller om livet i allmänhet är lättare här i USA. På det sättet så har Karens tjänsteresa varit bra för den har fått mig att förstå att jag aldrig skulle stanna här om det inte vore för Karen. Inte för att jag vantrivs här. Tvärtom så är det mycket i det Amerikanska samhället som jag gillar men inte tillräckligt mycket för att jag skulle bli kvar här om det inte vore för Karen. Kanske kommer jag att känna annorlunda om några år när jag har rotat mig ännu mer men jag betvivlar detta. Jag känner mig redan etablerad här och trivs med det mesta men det har nog att göra med att jag trots allt är en rätt så flexibel person.

Idag är det 7 dagar kvar. Nästa Fredag kan jag hämta upp Karen på flygplatsen och det blir inte bara jag som kommer att bli glad att se henne igen. Det kommer att bli roligt att se hur exalterade Fritz och Molly kommer att bli av att ha ‘mamma’ hemma igen.

Advertisements