Det känns som att jag skriver om väder mer än något annat här på min blogg men det är nog för att det är så väldigt speciellt jämfört med Sverige. Här stannar samhället upp när rejält vinterväder inträffar och dagarna innan bunkrar alla upp med bröd, mjölk och ägg oavsett om man äter/dricker det.

Idag så begav jag mig till jobbet trots att jag var tveksam. Guvernören hade deklarerat ‘Inclement weather policy’ vilket innebar att vi delstatsanställda inte behövde komma till kontoret förrän 10:00. Kommer man efter 10:00 så pliktar man dock med samma tid som om man hade varit ledig tills dess man anlände till jobbet.

Snön föll rikligt för att vara Arkansas (den första snön vi haft i år) och jag var i ett möte i Högsta Domstolens byggnad då vi fick veta att vårt Departement stängde för dagen. Färden in till jobbet hade inte varit speciellt farlig men trots detta såg jag 6 stycken olyckor orsakade av människor som inte förstår att man inte kan köra 120 km/t på en motorväg som har issörja.

Tog denna bild från bottenvåningen av Högsta Domstolens byggnad under ett möte som jag väntade på som skulle starta

Färden hem var en av dessa då jag högt och tydligt i min bil bad till Gud att ta mig hem utan en olycka. Motorvägen (630) (går västerut/österut) var issörjig men också med isbark i körfälten vilket gjorde det till en väldigt orolig resa hem. 430 som är motorvägen som leder mig norrut mot Maumelle var i något bättre skick, i alla fall den första sträckan. När vi kom till 430-bron över Arkansas River så var jag orolig att jag skulle inte kunna köra uppför i isgatan men genom att hålla en låg hastighet hela vägen lyckades jag att komma över bron och upp på Maumelle Boulevard. När jag kom upp på Maumelle Boulevard efter 1 timmas resa (normalt tar det mig 20 minuter dörr till dörr från hemmet till jobbet); så pustade jag ut. Jag visste då att om något skulle hända, att jag körde i diket eller liknande, så var jag på ‘rätta’ sidan floden och kunde ‘gå’ hem om det ville sig illa. Det skulle säkert ta mig 2 timmar att gå hem från norra sidan av 430-bron men det är i alla fall möjligt. Jag hade mössa och handskar med mig.

Som tur är behövde jag inte göra detta. Den resterande sträckan hem var ganska odramatisk. Maumelle Boulevard var lugnare än vanligt och trafiken flöt på fint eftersom det hade börjat regna mer än snöa. Karen och jag åkte till Kroger för att ‘bunkra upp mat’ vilket vi egentligen inte behöver. Vi har ‘mat’ hemma så att vi kan överleva i 6 månader men Karen tycker inte det. Hon är kräsnare än jag är när det gäller saker som detta så när vi bunkrat upp på Kroger med läsk, godis, Chips lite kött och annat som vi kunde få tag på (Kroger var utan ström) så åkte vi tillbaks hem i tillförsikt att vi kan vara hemma imorgon.

Så här såg det ut utanför vårt hus. Det är mina bilspår in i garaget

Jag ville under inga omständigheter uppleva samma sak imorgon som idag så jag mejlade min chef om jag kunde jobba hemifrån imorgon (inte alls samma sak i USA som delstats anställd som i Sverige). Till min förvåning så svarade min chef JA, men sedan fick vi ett meddelande från Guvernören om att alla delstatsmyndigheter är stängda imorgon vilket innebär att jag inte hade behövt skicka min chef detta meddelande. Nu förväntas jag förmodligen arbeta när alla andra är lediga 😦

Jaja, förra veckan när jag tog sjukledigt (vilket är upparbetad ledighet här i USA), så var jag tvungen att jobba 4 timmar hemifrån trots att jag fick plikta med 9 timmars ledighet från min sjukbank. Inte särskilt rättvist kan tyckas. Jag trivs dock med mitt jobb här trots att jag tycker att det inte alltid är rättvist hur man måste plikta med ledighet vid alla tillfällen men sällan blir kompenserad när man jobbar längre än vad man är förväntad att göra det.

Advertisements