I måndags hittade jag en liten fågelunge i vår gräsmatta. Uppenbarligen hade den fallit ur boet och kunde ännu inte flyga. Vi såg mamma och pappa fågel flyga runt vår bakgård uppenbarligen övervakande sin lilla unge men utan att kunna eller våga hjälpa den. Vi följde den lilla fågelungen hoppandes omkring på vår bakgård som är inhägnad av ett staket.

Fred the Red Robin

Vi såg efter ett tag att den förmodligen inte skulle kunna få tillgång till någon mat eller vätska av sig själv så på kvällen försökte vi mata den. Karen är fobiskt rädd för flaxande fåglar så det skulle bli svårt att mata den eftersom jag själv inte kunde hålla den och mata den samtidigt. Vi hade en liten spruta som vi fyllde med barnmat och Karen försökte gradvis komma över sin rädsla genom att skjuta in lite mat i munnen på den medan jag höll den i mina händer. Det tog ganska lång tid för minsta lilla rörelse av fågelungen fick Karen att springa iväg 10 meter.

Fred tyckte om lingon

Måndag kväll vi lät honom sitta kvar i gräsmattan, vi hade ju i alla fall matat honom. Tisdag så var han fortfarande där och vi var oroliga för att våra hundar skulle skada honom när vi lät dem ut på baksidan. Även en katt eller ekorre skulle ju kunna ta det försvarslösa lilla livet. Karen kom på att hennes pappa hade haft fåglar och åkte hem till honom på tisdagskvällen och lånade hans fågelbur. Jag fick tag på den lilla ungen som vi satte i buren och nu kunde vi mata honom enklare utan att hålla honom. T.o.m Karen vågade nu mata honom själv när han satt i buren.

Fred wa a messy little eater

Vi var t.o.m tvungna att på tisdagskvällen åka och köpa mer barnmat till honom och i veckan har vi matat honom med barnmat, blåbär, körsbär och lingonsylt. Rättare sagt blev det Karen som matade honom för hon föll direkt för lilla Fred som vi kallade honom. Han åt med stor aptit och såg frisk och hälsosam ut. Vår tanke var att behålla honom tills dess att han kunde flyga och därefter släppa honom igen. Enligt vad vi läste så borde han bli flygfärdig inom ca 2 veckor.

Idag fredag så var hans bur så smutsig av allt som hade fallit på botten av buren medan vi matade honom så vi beslutade oss för att låta honom skutta runt gräsmattan medan vi tvättade buren. När jag satt ihop buren igen och gjort den fin så hade han försvunnit från gräsmattan. Tyvärr så gjorde han det inte genom att flyga utan genom att hoppa ut genom ett minimalt hål i vårt staket. Jag kan se hans mor och far i träden på andra sidan staketet men jag kunde inte se lilla Fred.

Fred is missed by his stepmother and stepfather

Kanske var det som hände det bästa eftersom vi inte vet om han trots allt kan klara sig. Jag hoppas att hans föräldrar kan mata honom själv nu där han är tills dess att han kan flyga men jag vet att hans chanser kanske inte är så stora trots allt. Nu kan hans mor och far dock flyga fram till honom utan att vara rädda för oss.

Jag tror att lille Fred hjälpte Karen att komma över sin värsta fågel fobi. Jag önskar bara att vi hade fått se honom flyga iväg.

Advertisements