Jag nämnde igår att jag skulle ta upp några typiska skillnader mellan den Katolska tron och den Lutherska. Det som jag uppfattar som de största skillnaderna sammanfattade jag i rubriken ovan. Som säkert många känner till så är Jungfru Maria en väldigt central gestalt i den Katolska tron och många protestanter uppfattar det som att Katoliker tillber Jungfru Maria som en gud vilket inte stämmer. En av de mest centrala bönerna i Katolsk tro är “Hail Mary” som är en bön som upprepas femtio gånger om man ber en s.k “Rosary” eller radband som det heter på Svenska.

Till vänster en ikon som vi köpte i Estland med Jungfru Maria och Jesus barnet till vänster och en Maria statyett som Karen har haft länge till vänster

Till vänster en ikon som vi köpte i Estland med Jungfru Maria och Jesus barnet till vänster och en Maria statyett som Karen har haft länge till höger

Helgon har också en särskild roll i den Katolska tron. Dessa betraktas inte heller som gudar som vissa icke Katoliker ibland kan tro. I stället är helgon en helig människa som man tror nått himlen. Jag har läst att vi som konverterar skall välja ett speciellt helgon som blir vårt skyddskelgon men hittills så har detta inte nämnts på RCIA.

Skärselden var ju något som Martin Luther avskaffade i den Lutherska läran och konstaterade att den behöver man inte tro på utan att alla kan komma till himmelen genom nåd utan skärseld. Under RCIA uttryckte vår assisterande pastor i församlingen att “skärselden är goda nyheter” eller som han sa “Purgatory is good news”. Katoliker tror att skärselden är ett reningsbad som är nödvändigt innan man kan komma till himmelen men vad som menas med att det är goda nyheter är att om man har kommit till skärselden så är man garanterad att komma till himmelen, det är bara en tidsfråga. Om man inte kommer till skärselden så har man hamnat på den andra mycket varmare platsen i stället och det med en enkelbijett.

43

Slutligen Bikten är också en mycket viktig del av den Katolska tron och en Katolik måste bikta sig minst en gång om året. En Katolik måste också bikta sig om denne har begått en “dödlig synd” (mortal sin). Den som har en “dödlig” synd på sitt samvete kan inte ta emot nattvarden förrän han eller hon har biktat sig och att kunna ta emot nattvarden är mycket centralt och viktigt i den Katolska kyrkan. Nu frågar sig förstås en Svensk; “Men inte begår så många människor “dödliga” synder?”

Vad som räknas som dödliga synder och vem som kan ta emot nattvarden är något som jag tänkte skriva om nästa gång. Men nu tror jag att jag har skrämt upp tillräckligt många svenskar för idag.

Advertisements