För att något skall räknas som en dödlig synd måste tre krav vara uppfyllda:

1. Det måste vara en synd av allvarlig karaktär; Exempel på detta är mord, äktenskapsbrott eller förnekande av Gud.

2. Det måste finnas ett medvetande hos personen att han eller hon som begår denna synd gör detta med fullt medvetande och trots det så beslutar sig personen för att synda i alla fall.

3. Full vilja; personen som begår denna synd gör så utan inflytande av utomstående faktorer såsom: tvång eller rädsla för repressalier om synden inte begås.

Jag lovade att komma tillbaks till vad som menas med dödliga synder (“mortal sins”). Jag inser att detta låter drastiskt för en Svensk men låt mig ge ett personligt exempel. När jag flyttade hit till USA så var det långa perioder när min fru och jag inte gick till kyrkan över huvudtaget. Ur en Svensk synvinkel så var vi alltså helt normala. För min fru så var detta dock ständigt ett dåligt samvete och hon sa ofta att hon var en dålig Katolik. Som Lutheran sa jag ofta till henne att jag tyckte att hon var för hård mot sig själv och jag tyckte att det var överdrivet att tycka att man är en dålig Kristen om man inte går i kyrkan varje söndag. Innan jag fortsätter så låt mig förklara att detta med att inte gå till kyrkan var inget som jag påverkade min fru till. Tvärtom så har jag alltid gått med henne till kyrkan när hon har valt att gå. Hon valde dock själv att avstå från att gå till kyrkan under långa tidsperioder.

Faktum är att just detta krav på att gå till kyrkan varje vecka och att det är en dödlig synd att medvetet avstå från att gå till kyrkan, var en av två faktorer som fördröjde mitt beslut att bli Katolik. För mig så kändes det drastiskt att kalla detta en dödlig synd när man också kallar mord en dödlig synd. Detta är ett bra exempel tycker jag på hur ens uppfattning om någonting kan förändras ju mer som man lär sig om något. Som en utomstående betraktare av den Katolska tron så var det  just detta som gjorde det svårare för mig att sympatisera med den. När jag började RCIA och genom föreläsningar och egna studier fick mer information så förstod jag bättre den Katolska trons inställning. Men detta med att ha kravet på att gå till kyrkan varje söndag och att det är en dödlig synd om man inte gör så var största anledningen till att jag inte påbörjade konverteringen tidigare eftersom jag är en person som tar allvarligt på sådana saker.

Om man har en dödlig synd på sitt samvete så kan man inte ta emot nattvarden innan man har biktat sig och fått förlåtelse. Att inte kunna ta emot nattvarden som är av en sådan central och viktig del av den Katolska tron är inget som man tar lättvindigt. Min fru som tar lika allvarligt på sådana saker, stannade kvar i kyrkbänken (när hon inte hade biktat sig och medvetet avstått från att gå till kyrkan en söndag) tillsammans med mig de gånger som vi gick till kyrkan. Detta kanske inte låter som en särskilt stor uppoffring tänker en Svensk som har besökt kyrkan på första Advent och sett två gamla gummor i församlingen gå upp och ta emot nattvarden i Svenska kyrkan medan de andra besökarna stannar kvar i kyrkbänkarna eftersom de är bara där för att lyssna på lite stämningsfull musik inför julen.

42

Så är det inte i den Katolska kyrkan. Om man inte går upp för att ta emot nattvarden så är man ett väldigt unikt undantag. Den kyrkan som vi går till; “Christ the King” är den andra största församlingen i Arkansas och trots att det finns fem högmässor att välja mellan på söndagen (inklusive en på lördag kväll som räknas som “högmässa”) så är där ca 800 besökare på varje av dessa fem högmässor. Mer eller mindre samtliga av dessa 800 går upp för att ta emot nattvarden varje söndag. De som stannar i bänkarna är icke katoliker som är där med sin make eller maka eller i ett fåtal fall; Katoliker som min fru, som tar allvarligt på just detta med att man inte kan ta nattvarden om man har undvikit att gå till kyrkan en söndag och inte hunnit bikta sig och fått förlåtelse.

Just detta var den andra anledningen till att det tog tid för mig att ta beslutet med att bli Katolik. Under dessa år så resonerade jag som så att jag inte tyckte det var rätt att exkludera någon från nattvarden av denna anledning eller att exkludera någon som mig själv som Lutheran eftersom vi har  ju nästan exakt samma uppfattning som den Katolska tron om Nattvarden, dvs vi tror verkligen att brödet och vinet förvandlas till Jesu kropp och blod och inte att det endast är en symbolisk tanke som i andra Protestantiska läror.

För att göra en lång historia kortare, jag tyckte inte att den Katolska kyrkan var tillräckligt generös i sitt tänkande i denna fråga. Eftersom man är ett så tydligt undantag om man inte går upp för att ta emot nattvarden så kände jag mig utpekad och just detta var en av anledningarna till att jag dröjde så länge med mitt beslut. Jag tyckte inte då som en utomstående betraktare att jag kunde förstå kyrkans inställning något som mina studier under detta år har gett mig en bakgrund till varför kyrkan lär som den gör och idag accepterar jag detta och anser det vara riktigt.

Sedan kan man förstås fråga sig själv när man sitter kvar där i kyrkbänken och de andra 798 församligsmedlemmarna går upp för att ta emot nattvarden om verkligen de är utan en dödlig synd och om de inte har “skippat” kyrkan någon söndag och ännu inte har hunnit bli förlåten i bikten. Men sådant skall man inte tänka utan man skall koncentrera sig på sitt eget samvete och sina egna synder och inte andras.

Eftersom jag ännu inte är Katolik så kan jag inte ta emot nattvarden men sedan jag påbörjade RCIA så har jag valt att gå upp med de andra som tar emot nattvarden och korsar mina armar över bröstet som är tecknet på att man inte kan ta emot nattvarden. Prästen eller de andra som ger nattvarden vet då att de i stället skall ge en välsignelse i form av en hand på huvudet eller axeln. Jag tycker det fungerar bättre så än att försöka sitta kvar i bänken och ha folk som klättrar över mig när de går upp för att ta emot nattvarden.

Jag tillsammans med Monsignor Malone vid "Rite of Acceptance" i November 2012

Jag tillsammans med Monsignor Malone vid “Rite of Acceptance” i November 2012

I morgon är en viktig dag på nästa steg mot min konvertering. Klockan 10:30 under den vanliga högmässan i min hemkyrka Christ the King så kommer vi döpta konvertiter (candidates) och de odöpta konvertiterna (cathecumens) att deltaga i en rit som heter “Rite of Sending”. Vi kommer att bli anmodade att gå upp och skriva våra namn i en särskild bok inför församlingen. Denna bok kommer sedan samma dag att tas med till Domkyrkan i Little Rock till en rit som heter “Rite of Election”. Under den senare riten så kommer det i Domkyrkan att finnas konvertiter från sju olika församlingar i centrala Arkansas och när våra namn läses upp så får vi gå upp till biskopen och säga hej.

Detta är den andra och tredje av offciella riter inom RCIA. Den första, “Rite of Acceptance” ägde rum i November förra året och ovan finns en bild på mig med vår pastor Monsignor Malone som också vigde Karen och mig i Christ the King kyrkan den 2:a Oktober, 2004.

Advertisements