Klockan är nästan 22:30 när jag börjar skriva detta och det är en arbetsdag imorgon för mig men jag tänkte ändå försöka hinna med att rapportera lite om dagens händelser. På Söndagsmorgonen kl 10:00 åkte vi till Christ the King för att deltaga i högmässan kl 10:30, som just denna dag också inkluderade den s.k “Rite of Sending”. Ungefär halvvägs i mässan berättade Monsignor Malone att vi nu skulle förrätta denna rit som är en del av processen på väg mot att ta upp nya medlemmar i kyrkan till Påsk. Det fanns reserverade bänkar närmast altaret för oss som är medlemmar i RCIA-programmet. Vi kunde sätta oss var vi ville på dessa bänkar tillsammans med vår sponsor (min sponsor är min Svärmor), den enda instruktionen var att vi skulle lämna rum på de främsta bänkarna till de som var odöpta.

Signing the book with my name during the Rite of sending

Signing the book with my name during the Rite of sending

Därefter placerades en bok på altaret och vi gick upp i en lång rad inför församlingen för att skriva vårt namn i denna bok medan vår sponsor följde med oss och lade handen på vår axel medan vi skrev vårt namn i boken. Den som är sponsor måste vara en praktiserande Katolik och för min del var valet ganska enkelt eftersom det var min svärmor som förra året frågade om jag ville påbörja RCIA. Makar kan inte vara sponsor till någon som skall tas upp i kyrkan så Karen kunde alltså inte vara min sponsor även om hon har deltagit i RCIA tillsammans med min svärmor.

Programmet för "Rite of Election"

Programmet för “Rite of Election”

Namnen på alla Catecumens och Candidates i Arkansas

Namnen på alla Catecumens och Candidates i Arkansas

Sedan skulle denna bok tas med till Domkyrkan i Little Rock där som jag nämnde tidigare, sju andra församlingar också skulle deltaga i “Rite of Election”. Inte förrän klockan 19:30 var det dags för denna ceremoni men vi var på plats nästan en timme tidigare. Rite of Election hade hållits i Rogers i nordvästra Arkansas igår för de församlingar som finns i denna region. Idag var det två stycken omgångar, kl 14:30 och alltså vår klockan 19:30 for oss i Centrala Arkansas. Imorgon är det dags för denna cermoni i Texarkana i sydvästra Arkansas och på tisdag avslutningsvis samma ceremoni i Jonesboro i nordöstra Arkansas.

41

Något som var ovanligt här var att ceremonin var både på engelska och spanska eftersom vissa församlingar har en stor andel spansktalande medlemmar. Det var en vacker ceremoni och ungefär någonstans i mitten blev våra namn upplästa från boken som hade tagits med från vår hemförsamling och vi fick gå upp och skaka hand med biskopen.

Min tur att skaka hand med biskopen

Min tur att skaka hand med biskopen

Biskop Taylor var en leende och sympatisk man som även efter ceremonin var slut tog sig tid att stanna kvar och låta de som ville ta en bild tillsammans med honom. En lite lustig sak hände medan jag stod och väntade tillsammans med min fru på att ta en bild av mig tillsammans med biskopen. Han pratade just med en annan yngre man som blev fotograferad tillsammans med honom och när den yngre mannen sa sitt namn frågade biskopen om det inte var ett svenskt namn. Sedan hörde jag biskopen säga att “Jag tror vi har någon annan från Sverige här för jag hörde namnet “Lars”. Jag steg fram och sa, “Det är jag”.  Det visade sig att biskopen hade en bekant i Enskede, Karen tyckte sig höra att han sa “kusin” men det är jag inte säker på. Biskopen frågade var jag kom från i Sverige och hur länge jag hade varit här i Arkansas. Tänk vad världen är bra liten ändå.

Biskop Taylor var väldigt generös och tog sig tid med att låta de som ville ta en bild efter ceremonin

Biskop Taylor var väldigt generös och tog sig tid med att låta de som ville ta en bild efter ceremonin

Karen, Biskop Anthony B. Taylor och jag

Karen, Biskop Anthony B. Taylor och jag

Advertisements