Jag slutade gårdagens inlägg precis mitt i den en timmes långa högmässan. Den första delen av mässan kallas “Liturgy of the word” och den andra delen kallas “Liturgy of the Eucharist”. Det som händer efter var jag avslutade inlägget igår är att prästen uppmanar alla att stå upp för Den nicenska  trosbekännelsen” (Nicene Creed). Denna del är alltså formellt den sista delen av “Liturgy of the Word” och därefter fortsätter mässan med “Liturgy of the Eucharist”. Vad som inleder den senare är att några ur församlingen som blivit förvarnade om detta, oftast en hel familj; bär fram brödet och vinet till prästen, diakonen och altarpojkarna/altarflickorna. Prästen ger de som symboliskt skänker dessa gåvor en välsignelse och tar sedan med gåvorna upp till altaret.

Församlingen står upp medan prästen inleder nattvarden med att säga:”Pray, brethren, that my sacrifice and yours may be acceptable to God, the almighty Father.” varvid församlingen svarar: “May the Lord accept the sacrifice at your hands, for the praise and glory of his name, for our good, and the good of all his holy Church“. Prästen fortsätter nattvardsbönen som innehåller den s.k “epiclesis” som är en bön till den Helige Ande att brödet och vinet skall förvandlas till Jesu kropp och blod. Bönen innehåller också de ord som Jesus sa till lärljungarna under den sista måltiden om att brödet var Jesu kropp och vinet hans blod och att när de äter och dricker detta i hans åminnelse så är det tecknet på det nya förbundet, alltså hela anledningen till att vi firar nattvarden.

Efter detta säger prästen “The mystery of faith” och håller upp hostian (en särskilt stor oblat som används under konsekreringen) och diakonen håller upp bägaren med vinet, varvid församlingen svarar ofta i en kort sång ledd av kantorn. Alla säger tillsammans “Fader vår” men jämfört med i Sverige så pausar man bönen efter “..utan fräls oss ifrån ondo”, varvid prästen säger “the embolism”;  (“Deliver us, Lord, we pray, from every evil, graciously grant peace in our days, that, by the help of your mercy, we may be always free from sin and safe from all distress, as we await the blessed hope and the coming of our Saviour, Jesus Christ“). Först därefter fortsätter församlingen med “Ty riket är ditt och makten och härligheten i evighet, Amen“. Just det annorlunda sättet att säga Fader vår på för en Svensk kan orsaka att man lätt halkar in på den sista delen av bönen för tidigt.

Därefter uppmanar vanligtvis diakonen församlingen att utväxla ett tecken på frid med varandra varvid man tar sina närmaste bänkgrannar i handen och säger “Peace be with you”, Makar ger ofta varandra en kyss och familje medlemmar kramar om varandra. Församlingen säger sedan “Agnus dei” eller “Lamb of God” som den heter på engelska medan prästen bryter brödet och tar en liten del av hostian och placerar i vinbägaren (detta är en särskild rit som kallas “the fraction”). Prästen presenterar sedan det förvandlade brödet och vinet till församlingen och säger orden “Behold the Lamb of God, behold him who takes away the sin of the world. Blessed are those called to the supper of the Lamb” varvid församlingen svarar: “Lord, I am not worthy that you should enter under my roof, but only say the word and my soul shall be healed.

Just allt detta som händer under nattvarden med alla böner och svarsböner är något som tar längst tid att lära sig. Jag har en känsla nu för när vissa saker kommer att sägas och när församlingen skall stå upp eller sitta ned men jag kan inte från minnet ännu recitera alla dessa delar så det som jag har beskrivit ovan var jag tvungen att kolla upp på nätet men det som jag hittade beskriver precis så som jag kommer ihåg att detta händer. Jag var bara tvungen att fuska lite.

Prästen tar nattvarden först och ger sedan den till diakonen och i vår kyrka till alla “extraordinary ministers” som de kallas, lekmän som har anmält sig (och gått kurs) till att ge nattvarden till andra. Eftersom det är så många som 800 besökare per gudstjänst i vår kyrka så skulle det ta väldigt lång tid om prästen och diakonen själva skulle ombesörja att ge nattvarden till alla. Trots att det är tio stycken “extraordinary ministers” som ger nattvarden tillsammans med prästen och diakonen så tar det gott och väl tio till femton minuter innan alla i församlingen har gått upp och tagit emot nattvarden.

När man har tagit emot nattvarden går man tillbaks till sin bänk och förblir stående. Efter alla har fått nattvarden låses resterande delar av det konsekrerade brödet in i tabernaklet och det är också tecknet på att alla kan sitta ned. Även prästen och diakonen sitter ned tillsammans med församlingen i tystnad för en minut. Därefter reser sig prästen och församlingen och några avslutningsord sägs. Diakonen är vanligtvis den som deklarerar att högmässan är över och uppmanar alla att gå i frid och tjäna Gud. Därefter sjungs en sång medan prästen, diakonen, altarpojkarna/altarflickorna går ut i procession. När sången är över lämnar man sin bänk. Gör korstecknet och en genuflect mot tabernaklet innan man går ut.

Så går en “Mass” eller Högmässa till i den Katolska kyrkan och jag tror att likheterna är fler än olikheterna med den Lutherska kyrkan. En sak som är ovanlig som jag inte nämnde ovan är att under konsekreringen av brödet och vinet så ringer altarpojkarna eller altarflickorna i klockor tre gånger. En gång innan prästen påbörjar konsekreringen, en gång när brödet konsekreras och en gång när vinet konsekreras. Jag har inte upplevt detta i en Luthersk kyrka och jag fick förklaringen en gång när vi lyssnade till Biskopen. Innan Vatikan 2 som var en reformation inom den Katolska kyrkan, så använde prästen Latin under hela högmässan. Detta förändrades inte förrän på 60-talet. Församlingen förstod således inte ett dyft av vad som sades och ägnade förmodligen mesta delen av tiden under mässan till att be för sig själv stillsamt. För att uppmärksamma församlingen på att nu händer något viktigt, när prästen konsekrerar brödet och vinet, så ringdes det i klockor så att församlingsmedlemmarna kunde deltaga i just denna viktiga del av nattvarden. Klockorna finns kvar i de flesta Katolska kyrkor och låter väldigt olika beroende på vilken kyrka som man går till.

34

Advertisements