Inom Katolska kyrkan så spelar “Diakonen” en stor roll eller “Deacon” som det heter på engelska, jämfört med i Svenska kyrkan. Detta kanske kan vara olika i vissa församlingar i Sverige så jag får lämna en brasklapp avseende detta om jag har fel. Där jag kommer ifrån i Sverige så känner jag endast till två stycken Diakoner under en ganska lång levnadstid så jag tror inte att det är speciellt vanligt.

I den Katolska kyrkan så finns det dock minst en Diakon i princip varje församling och vår kyrka har två präster men hela sju stycken Diakoner. Diakoner fungerar som en slags hjälppräst och kan utföra många av de uppgifter som prästen kan göra men inte alla. T.ex är det vanligast att Diakonen är den som läser ur Evangeliet varje mässa medan Prästen är den som ger en predikan. Många gånger har jag dock varit med om att Diakonen är den som ger predikan och jag gissar det händer när prästen har varit extra upptagen med något i församlingen.

Som jag har nämnt tidigare så kan inte Katolska präster gifta sig pga det s.k celibat kravet. En gift man kan dock bli Diakon och jag tror att alla Diakoner i vår församling är gifta. Ofta har jag hört yttras från svenska tyckare att om den Katolska kyrkan tillät präster att gifta sig så skulle det inte finnas några problem med övergrepp mot barn inom kyrkan, som ofta får mycket uppmärksamhet i media. Vad jag har läst så sker flest övergrepp mot barn inom familjen och näst mest inom skola. Eftersom familjen, av naturliga skäl inte har celibat krav och det inte heller finns något celibat krav för lärare så tror jag man kan dra slutsatsen att slopat celibat krav för Katolska präster inte skulle ha någon inverkan på detta problem. Visst håller jag med om att man kan ett högre krav på präster och att övergrepp inte skall få förekomma alls inom kyrkan, men att skylla detta på celibat kravet tror jag bara visar att de personer som lanserar denna åsikt har en dold agenda som inte riktigt har att göra med att komma till rätta med det problem som de menar sig värna om.

Jag har tidigare sagt att jag hyser den största beundran för de män som beslutar sig för att välja kallet att bli präst inom den Katolska kyrkan, för det är precis vad det är, ett kall och inte ett yrke som alla andra. De ger upp mer än vi någonsin kan förstå i och med detta och att tänka sig in i att ha gjort detta val och sedan bli kollektivt misstänkt för något som en ytterst liten del av gruppen gjort sig skyldiga till är bortom orättvisa. Jag tror dessutom att det vore oerhört svårt att ge allt som dessa präster ger till sina församlingsmedlemmar om de skulle balansera detta med ett familjeliv. Jag tror att detta är skillnaden mellan ett kall och ett yrke.

Skulle det vara så då att man vill ägna sig åt prästrollen men inte ge upp familjelivet så finns det ju Diakonrollen som ger båda delarna.

11

Advertisements